tro, att dessa skola ej vägra att räcka oss sin hand. Vi föreslå en fredsallians i Fredsfurstens namn, utbredande sin helande, pånyttfödande kraft öfver hela jorden — en allians, i hvilken skiljaktigheten i språk, nationalkarakter, klimat, seder och kristna bekännelser må betraktas såsom af liten vigt i jemförelse med det mål, det språk, det himmelska hopp, den Herre och Mästare, som vi hafva gemensamt. Härutinnan föreslå vi, att betrakta oss, såsom ägande samma fädernesland, såsom hörande till samma familj, och, ehvad meningsolikhet må råda ibland oss, att nu förena våra händer såsom systrar, och igenkänna såsom våra barn och anförvandter alla dem, af hvilken nation eller bekännelse de vara må, som äro nödställde och olycklige, och hvilka vår omvårdnad möjligen kan nå. Systrar, alltså, hvilka vi ännu ej känna, men på hvilkas tillvaro vi hoppas och tro, här och der ibland Asiens gamla konungariken, Siberiens stepper eller Rysslands kejsarstäder; systrar i Europas vestia stater, som hafva lyst och ledt oss så länge med edra vackra exempel; och J, systrar i den vida nya verlden på andra sidan Atlantiska oceanen, hvilkas hem vi nyss hafva lärt känna, såsom härdar för alla kristliga dygder; och J, kristna qvinnor ibland Afrikas folk, på Stilla hafvets öar; J alla, goda, kärleksfulla systrar öfver hela jorden, på hvilkas tillvaro vi tro, ehuru vi ej hafva sett Er, som vi älska, utan att känna Er — räcken oss Edra händer! Måtte jorden sålunda blifva omgjordad af en kedja utaf helande, älskande krafter, hvilka hvarken haf eller olyckor, hvarken tvedrägt eller tider kunna slita! Förenom oss, att bilda ett förbund evigt såsom Guds egen tillvaro! ty krigen skola en gång lykta, och tungor skola tystna och kunskap skall försvinna, men kärleken skall ej upphöra; kärleken blifver evinnerligen. Vi behöfva ej säga Eder hvilka de äro, som så tilltala Eder. Vi äro svenska qvinnor, förenade att taga vård om fattiga faderlösa barn och nödställda familjer i Stockholm, Sveriges hufvudstad. Vi hafva att glädja oss åt vår Drottnings medverkan, och den ringaste qvinna kan förena sig med oss och, genom att ta ga vård om en familj eller ett enda barn, uppstiga till värdigheten af dess skyddsengel på jorden. Vi hafva nyligen trädt i förbindelse med de fruntimmersföreningar, som dagligen blifva alltmer talrika, hvilka finnas i olika delar af detta land, i afsigt att derigenom styrka och uppmuntra hvarandra. Vi äro en liten hop och tillhöra en liten nation, men vi äro glade, att utur denna nation hafva uppstigit stora män och mensklighetens välgörare. Vi äro en liten hop, men vi trösta på Hans ord, som sade:-Frukta dig icke, du klena hjord, ty eder Faders goda vilja är så, att han vill gifva Eder riket-. Det skall blifva vårt, om vi tro på Honom, följa Honom och lyda Hans kallelse: Om du älskar mig, föd min lamm!Det finnas tider och omständigheter, hvilka uppfordra oss att följa den gudomliga föreskriften: -Låter Edert ljus lysa för menniskorna, att de må se edra goda gerningar och prisa Eder Fader, som är i himmelen. Vi lyda detta i dag. Den icke mindre gudomliga föreskriften: Hafven akt uppå Eder allmosa, att J icke gifven henne för menniskorna, på det J skolen varda sedde af dem — vilja vi taga oss till rättesnöre, under våra dagliga sträfvanden för det helas väl. Systrar, vi bekänna samme Herre, låtom oss förenas i Hans namn; låtom oss framkalla hvarje god gåsva och helande makt Han gifvit oss, framkalla dem under bön, att verka Hans verk mera nitiskt än förr. Så vidt som solen sänder sina strålar och friska vindar blåsa öfver jorden, må våra fridsbudskap flyga såsom dufvor från land till land, från stad till stad, ostörde af stridens bitterhet, så att verlden må känna att Fridens och Kärlekens Gud är mäktigare än krigets ande och att Han kallar oss att blifva sina tjenare. Hvar och en för sig äro vi svage och kunna göra blott ganska litet, men om vi förena våra händer i Kristi namn omkring hela jorden och taga den i våra armar såsom ett barn, så må vi bedja och hoppas att Han vill låta oss vid tidens ända komma fram för vår himmelska Fader, sägande: -Här äro vi med barnen Du oss gifvit-. Vi sluta här, med den önskan och hemställan, att de fruntimmersföreningar i främmande land, som vilja räcka oss handen till ett trofast kamratskap, ville, före slutet af detta år, låta oss veta det, genom att skicka bref (franÅA arm Pr ar