Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1854, sida 3

Landsorten. Wadslena. Härifrån omtalas följande olyckshändelse: Skepparen Gnstaf Sällberg begaf sig den 23 Aug., åtföljd af en 16 års gosse, med sin lilla slup Sstenbocken från Jönköping i afsigt att frakta ved från Stafve i Odeshög, men kunde för storm ej lägga till der, utan måste på Onsdagsaftonen ankra, i förbidan på lugnare väder, norr derom. Under natten tilltog likväl stormen allt värre, och påföljande morgon kl. 8 sprang det ena ankartåget. Nu fanns för S. ingen annan resurs än att begifva sig till sjös, hvarigenom han trodde sig uppnå hamnen vid Hjo. Utkommen midt på sjön lösslets först lastningsbåten med jollen. Förgäsves sökte nu S. att berga seglen; stormen rasade med oförminskad fart, och de minst 2 å 3 alnar höga vågorna slogo öfver farkosten, hvilken på ögonblicket blef vågornas rof. Gossen kunde blott en halftimme hålla sig fast vid den kullstjelpta båten förrän hans krafter voro uttömda; men skepparen egde ännu nog kraft att jemte sig sjelf äfven fasthålla gossen genom att gripa bonom i rockkragen. Dock dröjde det icke länge förrän en störtsjö ryckte gossen till sjöbottnen, endast qvarlemnande det stycke af rockkragen, som skepparen ännu sasthöll. I den bedröfliga ställning, hvari den arme skepparen nu befann sig, måste han uthärda hela den dagen och påföljande natten, och då han kände sina krafter aftaga, sökte han med ett tåg fastgöra sig vid slupen, för att med denne möjligen bli frälst från sjöbottnen, sedan hoppet att få behålla lifvet allt mer och mer började slockna. Först på Fredagseftermiddagen omkring kl. 5 blef 8., som nu var nåra sanslös och oförmögen att tala, ännu mindre ropa, observerad af en skeppare Lindqvist, som från Harje var på väg till Motala. Denne upptog S. i sin båt, försåg honom med torra kläder och förde honom med sig till Motala, der S., efter att hafva blifvit styrkt genom någon hvila och litet mat, slutligen qvicknade vid, så att han kunde bege sig ut för att efterspana sin slup, hvilken väl drifvit i land vid Tycklinge udde, men der mot stenarne blifvit betydligt skadad och sönderslagen, hvarjemte S:s medhafda kläder och ösrigt material totalt gått förlorade; — förluster för Skepparen Sällberg så mycket mer känbara, som han, besinnande sig i knappa omständigheter, nu blifvit be rösvad enda medlet att försörja sig och sin familj. MRS DEER OAK ESSEN —