Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1854, sida 3

Red. instämmer villigt med Ins. i önskan att kunna meddela endast kraftig poesi och saftig prosa, men Ins. torde inse, att hvad våra unge vitterlekare angår, man icke alltid får räkna så strängt med deras poetiska förstlingar. Det är vår vanliga uppmaning till de flesta af dem, som önska se sina alster offentliggjorda, att de skola lemna det subjektiva pjunket å sido, glömma sina egna små personligheter och försöka sig på allmännare, helst fosterländska ämnen. Men under detta hafva vi ej velat neka rum, när det så passat sig, för åtskilliga lyriska försök, då de röjt poetiska anlag, hvilka måhända kunna utvecklas genom den lilla uppmuntran, som ligger deri att försöken bli tryckta. De alldraflesta, som kommit in på skristställarebanan, hafva begynt såsom mer eller mindre fuskare — de som på en gång framträdt fullmogna äro sällsynta undantag. Kanske är Ins. ett sådant undantag, men vi, som kännas vid vår svaghet, veta, att uppmuntran i begynnelsen och ösverseende med ofullkomligheten är något rätt angenamt och icke utan all nytta för framtiden.