Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1854, sida 3

)57 4 ((112 Ae ve sej w 2C—— Oh: Unsändt.) Då en berättelse inslutit i Handelstidningen N:o 190, om hvad som tilldrog sig elter afslutandet af Skaraborgs läns Hushållnings-sällskaps senaste sammankomst i Lidköping den 7:de dennes, anhåller jag att i samma tidning tå hembära en gärd af min varma tacksamhet för den utmärkelse, som vid bemälte tillfalle blifvit mig bevisad, hvilken liksom hvarje medborgerlig belöning måste vara mig på det högsta dyrbar, och ber jag derföre få meddela en sammanfattning af de ord jag vid tillfället ytttrade: Det torde icke förundra att jag alldeles saknar ord, att såsom jag borde, tacka för denna så högst dyrbara, som för mig öfverraskande gåfva, med hvilken det sjette allmänna landtbruksmötet täckts hedra mig, en utmärkelse, som jag måste så mycket högre värdera, då den utgått ifrån så upplysta landtbrukare och män, nitälskande för vårt jordbruks och våra näringars framsteg, som de, hvilka voro vid detta landtbruksmöte församlade. Min sörbin delse ökas, då den blifvit mig på ett så smickrande sätt tilldelad, med den förekommande, men oförtjenta godhet, som mina herrar i dag täckts visa mig. sanning måste jag betrakta det såsom en glädjande företeelse hos vår tid, att man ej kan undgå att härvid i främsta rummet göra sig den frågan, hvarsöre skulle ett sådant vedermale tillfalla mig, när så många andra med stor framgång arbetat och fortfarande arbeta för vår landtbruks-industris utveckling? Påtagligen är det ingalunda någon sörtjenst af mina ringa bemödanden, som kunnat föranleda härtill, utan är det en nutidens princip, som gjort sig gällande, den nemligen, att framkalla och hylla sådana personers bemödanden, hvilka söka att med ifver arbeta för svenska jordbrukets framsteg och för undanrödjandet af hindren för dess utveckling, ehvar än dessa må yppas. Glådjande är det, att en sådan princip numera uttalar sig inom samhället, såsom ett bevis på en allt mera tilltagande allmän anda, serdeles då man ihågkommer, att verksamheten af så högst förtjenta man, som en Maclean, en Stjernsvärd m. (1. alldeles förbisågs af deras samtid. Det är således den sig lyckligen utvecklade tidsandan, som jag har att tacka för denna utmärkelse, då man alsett dess ossentliga uttalande äfven vid landtbruksmötet inom denna ort, utan att sasta sig vid den ringa förtjensten hos den, som nu skulle blifva föremål för dess tillämpning. Vänskapens öfverseende, hvarmed jag sålunda blifvit omfattad, framkallar så mycket mera min tacksamhet. eLitet har jag, mina herrar, kunnat hinna att uträtta; dock har det under min lefnad yppats månget ytterligare bevis derpå, huru lifvets svåraste skiften oftast äro de, hvilka bereda den största framtida tillfredsställelse, då de uppmana oss till allvarligt strafvande i gagnande syften, under allvarlig bön till Den, från hvilken endast välsignelsen kommer. Jag beder, mina herrar, att få försäkra om min innerliga tacksamhet för den utmärkelse och den godhet ni täckts visa mig, och anhåller att ni täckas tolka den för de talrika här frånvarande, hvilka dertill så frikostigt bidragit. Särskilt ber jag, att få yttra min lifliga förbindelse för den komitk, som benäget åtagit sig det besvärliga uppdraget, att med ospard möda bringa deras önskan till verkställighet, och jag slutar min tacksägelse till eder mina herrar, med uttalandet af den allmänna önskan, att våra framsteg snart må hvila på den enda sakra grunden, en friare verksamhet för den enskilta omtankan, lifoad och understödd af en ådel allmån anda. Edvard Nonnen.