tade återtågslinie. Iurkarna hafva ännu icke öfverskridit Jalonitzia. Enligt en telegrafdepesch från Wien af d. 25 har Omer Pascha d. 22 inryckt i Bukarest och der mönstrat 12,000 man turkiska trupper och vallachiska milisen. Ryssarnes återtåg har sin sortgång, sastan det går mycket långsamt. Från Jassy skrisves, att utrymmandet af Moldau ej kan vara verkstaldt före Oktober. Ryssarne synas fullfölja den planen att utblotta landet på lifsmedel och medtaga ur landet de förråder de samla. På kött säges ryska armå6en lida största brist, emedan största delen af slagtboskapen störtat af fåpesten. I Ryska Invaliden har nu blifvit synlig en berättelse från general Wrangel om den seger, han vunnit öfver Turkarne. Slaget stod d. 17 (29) Juli på höjderna vid Tschingtylsk. Turkarne utgjorde 12,000 man, som under Selim Pascha från Bajazet framryckt till ryska gränsen. Ryska styrkan bestod af 5 bataljoner infanteri, 4 sotnier kosacker och 6 sotnier musulmansk milis samt 12 kanoner. Dagens öde afgjordes genom ett angrepp af Ryssarne på den fientliga centern, som sprängdes, då i och med detsamma de på flankerna stående fientliga trupper blefvo afskurna. Segervinnarnes byte var 4 kanoner, 3 ammunitionsvagnar, 16 sanor, 3 fältecken och 370 fångar. Vapen och trummor, 2000 lik, bortkastade munderingspersedlar betåckte marken ända till Karabalagh. Ivenne läger (vid Karabalagh och Arsay) med alla effekter och proviantförråd öfvergåfvos af Turkarne och besattes af Kosackerne. Bland de fallne Turkarne var anföraren för BaschiBozuks, Ali Pascha; öfvergeneralen flyktade med resten. På ryska sidan fick sjelfva öfvergeneralen Wrangel i stridens början ett lätt sår i foten af en gevärskula. För öfrigt stupade för Ryssarne 1 officer och 56 gemene samt sårades 15 officerare och 262 man. Häri är dock miliens förlust icke inbegripen. Staden Bajazet underkastade sig genast segraren och den ryske generalen hoppades på hela provinsens eröfring såsom en följd af sin seger. Att detta slag varit mycket blodigt och Ryssarnes seger dyrköpt, synes tillräckligt deraf, att deras förlust är jemförelsevis upptagen ovanligt högt. — Om Ryssarnes andra seger, den vid Dara, har man ännu inga närmare underrättelse. — Vi anse icke följderna af dessa underlag kunna bli särdeles vådliga för Turkarne, alldenstund en del al Omer Omer Paschas arm nu bör kunna användas i Asien för att hejda de framryckande Ryssarne och för öfrigt Tscherkesserna böra kunna hålla ryska arm6en så mycket i schack, att inga förstärkningar kunna tillsändas segervinnarne vid Tschingtylsk och Dara, och sjellva torde desse vara för svaga för att våga intränga allt för djupt i turkiska riket. Vid Österrikarnes inryckande i Wallachiet, hvilket numera är ett faktum, fästes stora förhoppningar i Frankrike, man anser sig derigenom vara förvissad om Österrikes medverkan emot Ryssland. Den 20 Aug. beträdde de första Österrikarne wallachiska området. Den 23 skulle hela den för Wallachiet bestämda ockupationskorpsen ha öfverskridit gränsen. Den hestår af 3 brigader, af hvilka 2 afmarscherat från Hermanstadt och en från Kronstadt. Bukarest och Krajova skola besättas. Förtruppen skulle den 5 September anlanda i Bukarest. Det är att lägga märke till att Osterrikarne börja att besätta den del af Wallachiet, som redan sedan någon tid varit utrymd af Ryssarne. Hvad Moldau beträffar, der Ryssarne ännu befinna sig, säges endast, att tre brigader af Coroninis korps göra sig i ordning att inrycka derstades; men det nämnes icke när de skola inrycka. Säkerligen blir det icke, innan Ryssarne lemnat landet. I bref från Asien, införda i franska tidningar innan de hade kännedom om slaget vid Dara, skildras Kharsarmeen tillstånd hafva varit så ytterst jemmerligt och hjelplöst, att det alls icke kan förundra, att den blilvit slagen af Ryssarne. Till Öster. Cor. skrifves från Odessa under den 15 Aug., att, enligt dit ankomna bref från Tiflis, skola de kaukasiska bergsfolken under anförande af en son till Schamyl hafva föt retagit ett ströftåg i provinsen Tislis. Derun) der blef ett ungefår 80 verst (8 svenska milt från staden Tislis beläget landtgods, tillhörigryska generalen Tschestschewase öslversalleoch plundradt, hvarvid tillika generalens barn, deras gouvernante samt betjeningen blefvo mördade samt hans hustru och svägerska, furstinnan Orbelian, bortförda i fångenskap. I Tiflis förorsakade underrättelsen härom en häftig förskräckelse och alla disponibla stridskrafter skickades emot bergsboerna. Prins Albert kommer att aflägga ett besök i lägret i norra Frankrike. Denna visit är na