Ich möchte hingehn! (Fritt efter Herwegh.) Jag ville dö som aftonrodnaas glöd, Sam dagen vid den tysta qvällens möte! O lätta, milda, afundsvärda död: Förblöda i den gode Fadrens sköte! Jag ville slockna, som i djupblå rymd Uti sin högsta strålglans fästets stjerna! Så latt som hon, af ingen skugga skymd, Så utan qval jag ville slockna gerna! Jag ville dö liksom ett blomdost dör, Som gladt sig ur den sköna kalken svingar Och hulket snabbt den ljumma vinden för Till Herrans thron på sina lätta vingar. Likt daggens tår jag ville bortdö väl, När solens första strålar på den falla! O, ville Gud min lefnadströtta själ, Som solen daggens tår, upp till sig kalla! Jag ville bortdö, likt en fjerran sång, Likt tonen, som från lutans sträng sig svingar Och, fri från jordiska metallens tvång, Som välljud uti Skaparns bröst förklingar! Du skall ej dö som aftonrodnaeas glöd, Ej stilla såsom stjernan sjunka neder, Du skall ej dö en blommas lätta död, Solstrålen ej din själ till himlen leder! Nog skall du dö, försvinna utan spår, Dock dein dig plågan tärt, dig qvalen smärtat. En ljuflig död Naturen ensamt får, Men delvis brister arma menskobjertat!