Fialand, I tidningen Umeåbladet läses följande: Från vår korrespondent i Österbotten emottogo vi i går åter en skrifvelse, deruti han berättar att borgerskapet i Wasa och Björneborg hafva försökt att bilda ett frivilligt borgaregarde, som skulle bestå af handlande och handtverkare, till ett antal af 100 tappra bussar!. I Björneborg skall gardet redan hafva börjat exercisen, men i Wasa är kompaniet ännu icke sulltaligt. och blir det troligen ej, enär ifvern för gardets organisation betydligt afsvalnat sedan ryktet om franska landstigningstrupper nått hjeltarnes öron. Enahanda är förhål. landet i Björneborg. Uppmarksamheten har numera helt och hållet vändt sig mot Östersjön och fransmännen; och det synes tydligt att vederbörande vänta sig en landstigning i Finland. Emellertid blir en sådan ganska svår att verkställa, emedan guvernören nyligen rest omkring landet och befallt bönderna att hålla vakt på alla klippor och skär utmed kusten, äfvensom att mangrant taga till vapen när fienden visar sig. Utan att i någon mån öfverträda sanningen, tror jag mig likväl kunna försäkra, att liknöjdheten för händelsernas gång aldrig uppenbarat sig hos allmänheten på elt mera ekiatant sätt, än just sedan vi erhöllo underrättelse om fransmännens ankomst till Åland. Ån säger man sig ej hafva med kriget att skaffa, än att man ej vill onödigtvis och utan ersättning offra lif och lemmar för en sak, som i det hela synes vara ganska tvetydig; med ett ord, det synes nästan som de storpratiga ryssvännerna börja draga öronen åt sig, sedan kriget börjar taga en allvarsam vändning äfven för Finland.