än Tre, och af dessa är den ena så föraktad, att dess ord icke gälla ens hos de allralägsta samhällsklasserna. De andra begagna sig blott af sin i grundlagen förvarade rättighet att öfver allt hvad som är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck sina tankar kungöra. De vådliga syften, som partihatet ville se i vissa tidningar, äro icke af den beskaffenhet att de kunna uthärda en pröfning infor allmänna opinionens domstol, och ännu mindre sådana, att ett kon-titutionsutskott, om det vill vara rättvist och oväldigt, bor på dem kunna fota sitt tillstyrkande af en kongl. proposition, som åsyftar tryckfrihetsförordningens utstrykande ur rikets grundlagar. Af det myckna onda, som konstitutionsutskottets majoritet påstär, att den periodiska pressen här i landet har stiftat, kanner jag föga eller intet, oaktadt jag under ett tiotal af år med ganska stor uppmärksamhet följt dess handlingar och verksamhet; men deremot skulle jag kunna uppräkna mycket godt, som den i mångfaldiga riktningar utvättat. Hvad lifsluften är för den djuriska organismen, det är tryckfriheten för den organism, som vi kalla stat. Brist på lifslust hos den förra vållar sjukdomar, aftyning och slutligen döden: brist på fri yttranderätt inom den sednare vållar oordningar af alla slag, förtryck, elände och slutligen und. rgång eller revolution. Man har med stora skäl förlikat tryckfri-. beten i ett cwiliseradt samhalle med såkerhets-ventilen på en ångponna: lastas denna så, att icke den öfverflödiga åvgan kan utsläppas, så har man allt skäl att befara ångpannans söndersprängande; inskränker man tryckfriheten, förvägrar man folket att genom bruket af den gifva luft ät den jäsning, som af en eller flere samverkande orsaker råder inom detsamma, så slutar den med ett våldsamt utbrott, som kan öfverändakasta både thron och statsförfattning och störta landet i de sörsärligaste olyckor. Historien ger oss derpå talrika och varnande exempel. Om icke Gustaf den III lagt band på den fria yttranderätten, så hade efter all sannoliket Anjalaförbundet aldrig kunnat komma till s ånd eller verka så förderfligt för konung och land, som det gjorde. Om Sverige under Gustaf IV Adolfs sednaste regeringsår haft en lika vidsträckt tryckfrihet, som det erhöll efter 1809 års statshvälfning, så hade tusentals menniskolif blifvit sparade. Finland hade ännu varit vårt, och den olycklige konungen hade då icke behöft sluta sina dagar i landsflykt. Man skulle icke då när landtvärnet, raglande af svält och mattighet, tågade förbi slottet, hafva kunnat inbilla honom, att de vacklande och stapplande stegen voro följder af förtärdt bränvin, utan att de voro förorsakade af hunger, sjukdom, nakenhet och elände. För de Store kunde det nog vara bra att få belägga tryckfriheten bäde med munläs och nosgrimma; men för folket, tör regenten sjelf skulle det här i !andet vara det olyckligaste, som någonsin kunde inträffa. Hvad jag nu till edert behjertande, mine bröder, tagit mig friheten tramställa, utgör mina egna asigter uti ifrågavarande fall. Att de äro rigtiga och sanningsenliga, skulle jag med talrika exempel kunna styrka, om jag icke fruktade att derigenom taga er tid och ert tålamod i allt för stort anspråk. För att emellertid öfvertyga eder om, att samma åsigter, som jag nu uttalat, hystes af ledamöter inom detta stånd redan för ett fjerdedels sekel sedan, vill jag ur bondeståndets protokoll för den 26 Februari 1829, i ett kort sammandrag anföra några yttranden, hvilka just för deras allmånlighet äro ullamplige afven på den fraga, som nu är under öfverläggning. Manga af dem synes liksom vara skrisna för innevarande dag, och dock ligger emellan nu och då en udrymd af öfver 25 år. Konstitutionsutskottet bade da söreslagit upphäfvandet af den år 1812 tillkomna indragningsmakten — alltså en utvidgning af tryckfriheten; det nuvarande konstitutionsutskottet deremot har tillstyrkt trycksrihetsförordningens uteslutande ur våra grundlagar, det vill med andra ord säga: dess böjande under konjunkturernas, slumpens och godtyckets ok — alltså en i högsta måtto sorderslig inskränkning af densammn. Derutinnan består skillnaden mellan då och nu. be på förnuft, erfarenhet, rättvisa och billighet grundade åsigterna for öfrigt hvaran ra fullkomligt lika. Anders Dunielsson ytrade: Den förnämsta orsaken hvarfor tryckfriheten blifvit genom grundlag stadgad, ligger i medborgerlighetens behof af denna stora anstalt tör samhällets utveckling, en anstalt, som under bildningens nuvarande stick utgör hufvudvilkoret för statslifvet och för möjligheten af dess ändamälsenliga rörelse; och då intet annat medel gifves, hvarigenom saknaden af denna mäktiga lissorgan kan ersattas, synes det mig ej vara någon fråga underkastadt att indragningsmakten, hvarigenom tidningarnes frihet :llimetzöres, iunesatiar just det största och mest omedelbara hinder för uppnående af det ändamål, som tryckfrihetens införande i grundlagen åsysiat, och att d t foljaktligen just var u tva hinder, som grundlagen företrädesvis ville undanrodja når den i sig upptog tryckfriheten, såsom hörande till de våsentliga vilkor, på hvilka statsbyggnaden hevilar. Jag beder eder, mina bröder, erinra er, att det vid ifrågavarande tillfälle endast var om indragningsmaktens ingrepp i trychstiheten som Anders Danielsson yttrade sig. Måste man, om man will lyssna till förnuftets och sanningens röst, owulkorligen medzsifva, att han i dessa sina påståenden hade fullkomliet rätt, så följer deraf, att de satser, som han försvarade, äfven skola bibehålla sin giltighet i händelse man vill tillämpa dem på ett fall, der fråga uppstår om att i tryckfriheten göra ett så våldsamt ingrepp, att den upphör alt vara grundlag, och endast belt lösligt i en af regeringsformen erkännes såsom grundsats. Just derföre, att tryckfriheten var en af de grundpelare, på hvilka den år 1809 uppförda konstitutionella statsbyggnaden skulle komma att hvila, intogs den bland Sveriges grundlagar och fick kraft och helgd af en sådan. Rubbas denna grundpelare, då rubbas äfven hela byggnaden, och förr eller sednare kommer den att störta tillsammans öfver dem, som på ett eller annat sätt varit vid detta dåd verksamma och behjelplige. Anders Danielsson: Vida mera, än man här haft tillfälle att höra, bar det i andra länder blifvit ropadt och predikadt i bocker, i tidningar, på gator och torg, från predikstolar och kathedrar emot de förkastliga och fruktade tryckfriheter i allmänhet och tidningarnes frihet i synnerhet. Likval har den segrat, och de förfärliga malvingarne af dess vådor hafva så illa besannat sig, att intet samhälle genom henne gått under, men väl att ett förtryckt folk, som sanatismen och våldet velat återföra sll råhet och slafveri. tvertom genom den förhatliga periodiska pressens frihet blifvit räddadt från det hotande förtrycket och på samma gång lugnadt genom triheten, i stället för att vara skakadt och bragdt i den mest vidtutseende oro genom tanketvangets och fanatismens osorsynta anspräåk. Klven Johan Jakob Rulberg talade i e.t längre anförande med värma för afskakandet af de fiertrar mad