Rättegångsoch Polissaker. Sistl. marknad, dag vid pass kl. 11 på aftonen hade gräl och slagsmål uppstått i nya allen mellan båtkar len Carl Jonsson jemte nvåzra hans bekanta, hvaribland lykttändaren Hansson, å eva sidan, och kakelugnsmakarne Gustaf Svensson, Öberg och Nomell samt några deras kamrater, ä andra sidan, hvilket slutades så att Carl Jonsson med knif illa sårades i ansigtet på högra kinden, hvilket sår, enligt kirurgen Edlunds intyg, tillkommit med någut hvasst instrument och befunnits vara 3 tum långt och en half tum djupt, sträckande sig från ögat intill örat. Vid undersökningen härom i polisen, berättade målsägaren om uppträdet, att då ban och Hansson, jemte flera bekanta, sutit på en bänk i alläen, hade några af dem kända flickor passerat förbi, hvarpå Hansson lemnat sällskapet och åtföljt fickorna. Något derefter hördes rop från Hansson om hjelp, hvarför målseg. skyndade till Hanssons bistånd, som han fann i gräl med Svensson, Öberg, jemte flera. Derpå uppstod slagsmålet, som målsegaren sökte afstyra, men härunder fick han ett knifnugg i högra kinden, hvilket målsegaren trodde Svensson tillfogat honom, hvadan målsegaren, då Svensson vid målseg. rop att han blifvit skuren med knif, tagit tiil flykten, blifvit förföljd ända till Haga, der Svensson af mälsegaren och en annan person greps och affördes till polisens vaktkontor. Tilläggande målsegaren att han, vid knifstyngets erhållande, varit omgifven af Svensson, Öberg och Nomell, af hvilka endera af de båda förstnämnde bestämdt hade förörvat brottet, enär målsegaren bemärkt dem innebafva en knif, som den ene lemnat till den andre. Svensson, som på grund af målsegarens angisvelse, hållits i polisen förvarad, anförde till sitt försvar, att ban väl, såsom målsegaren uppgifvit, varit närvarande vid slagsmålet, men icke misshandlat någon, alldraminst målsegaren, med hvilken han förut varit bekant och som han derför uppmanat alt stilla oväsendet, men detta oaktadt hade målseg. och Öberg rusat mot hvarandra, då någon hördes ropa: han skar mig. Svensson, okunnig om hvad härmed ments, frågade derför Öberg hvad det var, hvartill denne svarade: jag gaf bonom ett raspande. Förskräckt häröfver yttrade då Svensson: är du galen menniska, du gjorde väl icke det; hvarpå Öberg genmälte: j0 gu gjorde jag så; ja då är du olycklig, utbrast Svensson. Derefter togo samtlige kakelugnsmakarne till flykten, men Svensson blef upphunnen och öfverlemnad i polisens händer. Nomell, som icke visste någonting annat än hvad förut omförmält blifvit, ville för sin del icke vidkännas någon delaktighet i slagsmalet. men väl att han, af fruktan för smörj, liksom de öfriga af hans kamrater, tagit till benen, hvilket icke utföll bättre än att han blef fasttagen och uppförd i polisen, för att der behörigen legitimera sig. Öberg, som på kallelse sig icke infunnit, utan med tjenliga medel måst inställas, förnekade all kännedom om det blodiga dådet, äfvensom att han haft sådana yttranden,som Svensson omförmält. Väl hade han sett att Jonsson och hans sällskap ötversallit och slagit en hans kamrat, men att Jonsson derunder blifvit sårad, det visste han icke förrän sedermera, då han hört sådant berättas. Efter hvad sålunda förekommit, yttrade målsegaren, att han vid närmare eftersinnaude och sedan han fått beskåda de tilltalade, trodde sig, efter all sannolikhet, kunna antaga, att det snarare varit Oberg än Svensson, som sårat honom. Af de i saken upplysningsvis hörde vittnen inhemtades, att händelsen passerat på sätt relateradt är, men att i anseende till det vid tillfallet rådande mörker, intet af vittnena kunde bestämdt säga hvem det varit af de tre, Svensson, Öberg eller Nomell, som skurit målsegaren i ansigtet med knif, af hvilka de båda förstnämnde varit framför målsegaren, men den senare bakom ryggen på horom: likväl förekommo, af viltnenas utsago i öfrigt, mot Öberg så bindande skäl, att han af poliskammaren inmanades häkte, hvaremot S:n återfick sin frihet. För ransakningens fullbordan öfverlemnades målet derefter till rådhusrättens brottmålsafdelning. Beklagligtvis har afven under förflutna veckan inträffat, att tvenne personer blifvit sårade med lifsfarligt vapen, för hvilket brott den ene af banditerne genast insattes i stadshäktet, i afbidan på ransakning härom, som lärer komma att ega rum en af dagarne i nästa vecka.