Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1854, sida 2

s12 emot. Enligt all Sanmollkflet SKall Ferslen blifva nödsakadt att gå med Ryssland, med mindre de allierade slå ett och annat stort slag i Asien och gifva ryska styrkan i Armenien mera att göra. Herat är alltför svagt att stå allena och utgör ett trätofrö emellan Engelsmännen, Candaharhöfdingarne, Dost Mohamed och Persien. Dost Mohamed ar alltför sysselsatt med att försvara sin eröfring af Balkh för att lemna Herat något bistånd emot Candahar-höfdingarne och Persien; men då de förre äro hans slägtingar och rivaler, skulle han i hvarje fall föredraga att se Herat i Persiens våld framför i deras. Under dessa omständigheter och af Dost Mohamed tillstyrkt att på bästa sätt gå till mötes persiska schackens önskningar, fordrar herrskaren i Herat af denne väldet öfver och inkomsten af vissa till Herat och Khorassan gränsande landsträckor som belöning för det han upphäfver sina förbindelser med Kabul och helt och hållet blir en persisk vasall; men då han samtidigt härmed gerna önskade bibehålla sin oafhängighet, är han icke ovillig att lyssna till åtskilliga anbud, som under hand göras honom af engelska sändebudet i Teheran och hvilka gå ut på att han, såframt han vill sluta sig till Engelsmännen, skall erhålla en årlig summa samt att man då vill garantera honom emot ingrepp i hans territorium både af Persien och Candahar-höfdingarne. Desse sistnämnde halva begagnat sig af Dost Mohameds besättande af landet norr om Hindukoosch för att utsträcka sitt välde och sitt inflytande i södra och vestra Afghanistan. De hafva bemäktigat sig en stor del af sina svagare grannars lander och hafva stärkt sig genom en allians med Engelsmännen, hvilken de ämna upprätthålla. Englands politik är den att försäkra sig om åtminstone Persiens neutralitet, om icke en allians med denna makt kan ernås, att upprätthålla Herats sjelf ständighet och att bevara ett vänskapligt förhållande till höfdingarne på afghanska gränsen. Den af dess politiska agenter i Seinde och Peschawur hittills följda politik är derför aldeles klar; men gesandten i Teheran synes hafva kommit i något bryderi under sina strafvanden att vinna Persien för England, emedan han på samma gång hemligt motarbetar Persiens så lange hysta planer i afseende på Herat. SPANIEN. Kamarillan existerar icke mera. Så väl drottningens som kungens högre och lägre hofbetjening är ombytt. Bland den nya hofpersonalen bemärkes enkehertiginnan af Alba, en slägting till franska kejsarinnan, såsom första holdam hos drottningen. Afväpningen i Madrid fortgår. Som det betalas för de återstalda vapnen väcker väl åtgärden mindre missnöje, än annars skulle hafva varit förhållandet. Afven har regeringen, förmodligen för att ej göra afväpningen allt för impopulär, befallt, att vapnen skola öfverlemnas åt juntan. Civilguvernören i Madrid förbjuder olagliga husvisitationer, bärandet af vapen för alla som ej höra till armen eller borgargardet, hvarje tryckt skrift som ej publicerats under iakttagande af de lagliga formerna, samt de utläggningar hvarmed tidningsutroparne utbjuda sin vara. Man är betänkt på att åter upprätta municipalgardet. Den störtade ministeren har i arf åt sina efterträdare lemnat ett desicit i statskassan af 700 millioner realer. De nya ministrarne göra berömvärda bemödanden att införa besparingar i statsutgifterna. Så t. ex. har krigsministern, genom indragningen af en del tjenster inom sitt departement, vunnit en besparing af något öfver 1 mill. realer och inrikesministern minskar sin personal från 191 till 91 embetsman och justitsministern sin med cirka 97 embetsmän, hvarigenom allt en icke så obetydlig utgift inbesparas. Under d. 13 har utfärdats ett dekret, som stadsastar de belöningar, som ODonnel vid revolutionens början lofvat trupperna. Soldaternas tjenstetid afkortas med 2 år, och officerarne, tillochmed öfverstelöjtnanter, befordras en grad. De högre officerarne förbehållas särskilta ynnestbevis. Öfverste Garrigo har utnämnts till generalmajor till belöning för de stora tjenster. han bevisade saderneslandet d. 18, 19 och 20 Juli. Ett dekret af d. 16 d:s skapar en nationaldekoration för kämparne d. 17, 18 och 19. Den består af en i ett hälsten grönt och hålften rödt band buren medborgarekrona med inskriften: Åt frihetens försvarare i Juli af det tacksamma fåderneslandet. Madrid, 1854. I hufvudstaden har d. 14 en hop kanalarbetare strukit genom gatorna under upproriska rop, såsom lefre republiken! Man åke vår da spenning. annars lefre barrikaderna! De vunno verkligen sin önskan, i det regeringen ökade deras dagspenning från 6 till 8 realer.