Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1854, sida 2

taga denna asbetalning på skulden sör den proviant som Sundsvalls kapten hade haft den förvägenheten att, utan sina passagerares hörande och utan allvarligt behof, begära att så köpa af sregatten, och som han erhållit till skänks. Denna sramstallning besvarades af Linköpings passagerare ögonblickligen med ett lifligt hurra, ehuru icke mera än en af dessa passagerare hade varit med om Sundsvalls missöde, eller sett den ifver, det ihärdiga arbete, den skicklighet, och den hjertlighet för svenskarna, hvarmed fartyget räddades. Man styrde alltså nu kurs tätt förbi La Vengeance, som vid Linköpings framkomst helsades med ett ljudande hurra. Den sköna krigsbruden gjorde nu på första morgonstunden sin toilette, och hade visst icke låtit tala med sig af sådana passagerare som lustresare, om icke vår flagga hade talat för oss. Linköpings passagerare hade uppdragit åt den af dem, som varit med på Sundsvalls sard, att sramföra till befälhafvaren på fregatten deras vördnadsbetygelse och deras bön, det han ville mottaga den lilla gåfva man hade att erbjuda. Ehuru det hade gifvits tillkänna, att besök icke för tillfället mottogs på La Vengeance, erhöll dock den utskickade genast företräde, igenkändes såsom Sundsvalls passagerare, och, ehuru det artigt förklarades, att hvad besal och manskap gjort för Sundsvalls räddning, var endast pligt mot nödstälda, ehuru hjertligt tjensten än vid detta tillfälle var gifven; så mottogs dock med förbindliga ord anbudet, hvarefter Linköping bullade upp allt det goda han förmådde på en sregattens större slup, som lastades så att roddarne knappast fingo plats, och öfverst lades tvenne stora blomsterbuketter, de vackraste man kunnat finna i Stockholms rosengårdar. Straxt denna lilla laddning lemnat vårt bord, sattes maskinen i gång, och Linköping skyndade till det nu ej aslagsna Bomarsund, sedan åter ett skallande hurra gilvit afskedshelsningen till fregatten. Ester detta besök vid La Vengeance satte sig ångbåten åter i gång till Bomarsund, som togs i ögonsigte från däcket, utan att passagerarne fingo begifva sig i land. Samma förhållande egde rum med dem, hvilka medföljt de båda ångfartygen Svithiod och Tegner. Orsaken härtill uppgifves af referenten i Sv. T. hafva varit den, att dessa trenne ångfartyg Lin nehade tre skeppslaster koleraförbistring. Man hade nemligen vid ett besök på en fransk fregatt framför fästningen hört omtalas, att cirka 40 kolerafall dagen förut inträffat bland de nyss tagna ryska sångarne; de vise och styrande på de svenska ångfartygen hade lagt sina hufvuden tillsammans, och resultatet deraf hade blifvit ett nekande att lägga i land vid Bomarsund, för att icke utsätta sig för en karantän i Stockholm.