Cathrine Blum. Af Ålexander Dumas. (Öfversättning.) (Forts. sr. N:o 193.) Knappt hade Mathias uttalat detta namn, innan en våldsam örfil brände på hans kind. Han trädde ett par steg tillbaka, utan att uttrycket i bans ansigte förändrade sig; men i det han höll handen mot kinden, frågade han endast: — Men hvad kommer åt er på morgonqvisten, herr Bernhard? — Intet, svarade denne; jag vill blott lära dig att tala med respekt om en person, för hvilken både jag och alla andra här i huset ha den största aktning. — Åh, sade Mathias, i det han fortfarande höll den ena handen mot kinden, och med den andra gräfde i sina fickor; — när ni får veta hvad som står på detta papper, skall ni nog ångra den örfil ni gifvit mig! — På det der papperet? — Ja. — Låt mig se det. — Ja, vänta litet! — Låt mig se det, säger jag! Han gick fram till Mathias och ryckte papperet ur hans hand. Det var ett bref med följande utanskrist: Till Demoiselle Cathrine Blum, Bourg-LÅbbga tan N:o 15 i Paris.