Styckegods. . En listig förfawvare. U.. Jerdan, en bekant engelsk skrifställare, har af trycket utgif it sin sjelfbiografi. Dreruti berättar han bland annat, om den ryktbare Petter Pindar, (Doktor Wolkot) en sällsam anekdot, huru denne spelade samtlige Londonerförläggarne ett stort spratt. Dessa förläggare ville nemligen i förening köpa af honom förlagsrätten till hans samtliga arbeten. Till rådslående härom blef en sammankomst beramad. Nyss förut hade författaren varit illamående, som man hört; men förläggarne visste icke att det var så riktigt illa med honom. Huru förskräckta blefvo de icke nu, då han inställde sig och de trodde sig märka, att de skulle uppgöra en affär med en menni-ka, som stod i grafven, icke med en fot utan med begge. Petter såg förfärligt blek och infallen ut och plågades af en torr, ihålig hosta, som lät alldeles förskräcklig. Hur saken skulle afslutas, var bonom alldeles likgiltigt; dock menade han att, emedan han icke hade lång tid att lefva, vore det bäst, om de ville till honom utbetala en rund summa, öfver hvilken han egde att efter godtycke förfoga. Bokhandlarne deremot föredrogo, att till honom utbetala en årlig ränta, emedan han, som de sade, (utan att tänka det), väl kunde bli frisk och lefva ännu i många år. Petter invände, att en årlig ränta vore för honom af föga värde, dock gick han ändtligen in på deras önskan, för att få slut på saken. Men han gaf icke detta sitt bifall förrän efter ett rysligt stånkande och efter en lång, krampaktig hosta, som höll på att qväfva honom. Den ränta förläggarne skriftligen tillförsäkrade honom var nu mera beräknad på hans snara frånfälle, än på det egentliga värdet af det som han försålde — således ganska hög. Öfverenskommelsen uppsattes och undertecknades; men knappt hade Petter Pindar den i fickan, förrän han torkade kritan ur sitt ansigte, slutade upp med den ibåliga hostan, önskade sina förläggare en läng lifstid och dansade, i glädje öfver den väl lyckade komedien, från de förbluffade bokhandlarne ut genom dörren.