Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1854, sida 3

befunnits vara 51 tum långt och 3 linier djupt, sträckande sig från örat intill munnen. Målsegaren berättade om tilldragelsen, att då han sagde dag omkring kl. 10 på aftonen, skulle utgå genom förstugan vid gården, lör att uträtta husbondens ärende, hade Dreyer varit stående der, så att passagen hindrades, hvadan malsegaren på ett höfligt sätt ombett honom att antingen gå ut eller in, hvilket han besvarat med det sturska yttrandet: jag står här så länge jag vill, hvarpå malsegaren, när Dreyer icke allägsnat sig, ånyo uppmanat honom härtill, då Dreyer rusat mot målsegaren och med en utur fickan upptagen knif sårat honom uti venstra kinden, hvarefter Dreyer, vid målsegarens rop att han blifvit skuren, tagit till flykten ut genom porten, men blifvit ertappad. Tilltalade Dreyer påstod sig deremot ieke ha begagnat hvarken knif eller annat dylikt egghvasst jern; så mycket mer kunde han till sitt försvar anföra detta, som han aldrig brukade ba knif hos sig. Händelsen hade dessutom icke tillgått så, som målsegaren uppgifvit, utan hade denne, dä Dreyer råkat i ordvexling med honom, rusat mot Dreyer och med ett ok gifvit honom ett slag, hvarpå Dreyer från gården upptagit en sten, som han kastat målsegaren i ansigtet, hvaraf såret troligen uppkommit, enär han kunde förmoda att det varit en flintsten eller något dylikt hvasst stenslag. Af vittnesberättelserna upplystes att sedan gräl uppstått mellan målsegaren och svaranden, enär den senare icke velat gå utur förstugan eller trappgången, der han hindrade förbigående, hade svaranden, utan att målsegaren förgått sig mot honom, hvarken i ord eller handling, tagit upp något utur fickan, hvarmed han liksom stuckit målsegaren i ansigtet, sa att ett af viltnena, som stod närmast, tydligen hörde rispandet i huden. Ögonblickligen derefter ropade mälsegaren att ban blifvit sårad med knif, då svaranden tog till flykten. Målsegaren var mycket blodig och hade ett långt sår på venstra kinden. Vid ett senare förhör om detta blodiga dåd, förekom ett vittne, som berättade att Dreyer nästan alltid brukade bära en lång skarpslipad knif hos sig, som begagnades till skärning af tapeter. Den tilltalade, härom tillfrågad, medgaf väl att han stundom för sitt arbete medhaft en dylik knif, men att densamme blifvit försåld till en vän för 2 rdr bko, redan för fjorton dagar sedan, hvadan han deraf icke kunnat göra bruk den ifrågavarande aftonen; hvad denne vän hette eller var att finna, derom kunde han likväl icke lemna någon upplysning. Hans Petter Dreyer, som tillförne varit tilltalad för våld mot husbonde, förklarades derefter af poliskammaren skyldig att genast träda i häkte, dit han straxt ossördes. Målet remitterades.