Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1854, sida 1

— Åh, bah! svarade Mathias liknöjdt; han blir formodligen körd på porten. — Körd på porten? upprepade Frans med ett uttryck af medlidande med den gamle tjenaren. — Ja, troligtvis! Då jag skall ha hans plats, måste han naturligtvis maka sig undan, fortfor Mathias. — Men det är ju omöjligt! utropade Frans; han har ju varit i Roisins hus i hela tjugu år. — Desto mera skäl är det att han snart biir aflöst, sade i Mathias med sitt elaka leende. — Du är en elak karnalje, Skelöga! ropade Frans. — Jag heter icke Skelöga, svarade Mathias; det är hunden, som heter så. — Ja, du har rätt, sade Frans. Och han skulle säkert upptaga det ganska illa, om han visste att jag kallar dig på samma sätt. — Tror du det? Jaså, du anser mig således för en elak karnalje, Frans? — Ja, det gör både jag och alla andra. — Och hvarför det då? — Du blyges icke en gång att taga brödet ur munnen på en stackars gammal man! Hvad skall det bli af honom, om han mister sin plats ? Han skall ju bli tvungen att gå omkring och tigga med sin hustru och sina båda barn. — Ah nej, du ger honom nos en pension af de trehundrafemtio livres, du har om året såsom skogstjensteman. — Jag kan icke ge honom någon pension, svarade Frans; ty med dessa trehundradefemtio livres måste jag äfven försörja min gamla mor: men en tallrik soppa, en skifva bröd och ett stycke kaninkött kan han alltid få hos mig . . . Tjenare hos mairenl fortfor Frans, som var i ordning med sina gamasker; hvad det passar dig bra, att göra dig till tjenare! — Åh prat! det ena livret är lika godt som det andra, sade Mathias; och då tycker jag bäst om det, som ger något i fickan. — Stopp litet, min vän! ... utropade Frans. Men i detsamma albröt han sig sjelf, och sade: Nej, jag misstog mig, du är icke min vän . . . vår rock är ej något livr6: den är en uniform. — Åh. om det är ett eklöf broderadt på kragen, eller en guldrand sydd på uppslaget, det kommer på ett ut, sade Matbias likgiltigt. — Ja svarade Frans, som icke ville låta honom behålla