kanoner, som halva mindre skottviudd an lartygens, på långt när ej hunno fram till dem. Då amiralens uppdrag ej var att inlåta sig i någon strid, utan endast att bevaka och hindra fästningen från kommunikation med det ryska fastlandet, inskränkte han sig till att der fatta posto. Vid samma tid hade en annan afdelning af flottan, bestående af Leopard, Odin och Hecla fattat posto på en annan punkt för att afskära öarne all kommunikation sins emellan. Man har således visshet om att besättningen på Bomarsund under de sednaste dagarne icke erhållit några förstärkningar. Sedan ryssarne förspillt ett visst antal kulor, upphörde de med sin kanonad, på hvilken engelsmännen ej svaI rat med ett enda skott, och som med sin rök och sitt buller ej förorsakat någon annan än garnisonen sjelf någon olägenhet. Sedan dessa förberedelser blifvit undangjorda, hafva amiralerna sysselsatt sig med att pejla inloppen till Bomarsund och att göra officerarne och styrmännen, som skola föra in de stora skeppen af flottan, förtroliga med dessa farvatten. Till den ändan afsändes engelska skeppet Eclair och franska skrufskeppet Aigle för att anställa pejlingar på den sträcka af sex lieues som skiljde hufvuddelen af flottan från citadellet. Engelska ingeniörossicerare och matroser från alla skeppen hafva varit anställda på dessa två fartyg, som utan hinder framgått ända till Bomarsund, ehuru lodet på somliga ställen ej utvisade mera än fem famnar. De hafva följt kusten utåt på mindre än trettio meters (femton samnars) afstånd. Öboarne utkommo ur sina gårdar, byar och qvarnar för att se skeppen under deras förbifart; alla voro de klädda i rödt. Deras ansigten uttryckte nyfikenhet och rädsla. Man kunde ej af deras åtbörder märka något hat eller fiendskap. De äro svenska till tänkesätt och plägseder och hysa ej någon särdeles liflig sympati för sina husbönder ryssarne. Ankomna framför Bomarsund varseblefvo de båda skeppen ett nytt jordbatteri, som helt nyligen blifvit anlagdt till öns ytterligare försvar. På stranden promenerade ryska soldater i allsköns ro, och man varseblef ibland dem officerare sittande till häst och affekterande att ej lemna den ringaste uppmärksamhet åt de fiendtliga skepp som lågo på två och en half mils afstånd från dem. Hvartenda kanonskott som afskjutes mot ryssarne på Aland skall ofelbart finna genklang i Sverges bröst. Denna öflock bildade en af de intressantaste tillhörigheterna till Sverge, när den i början af detta sekel fråntogs detsamma. Den största åländska ön, den på hvilken fästningen är anlagd, räknar 9000 idoga och välmående bebyggare. Akerbruket är till och med under denna höga breddgrad blomstrande, och jorden frambringar till öfverflöd råg och korn. Talrika boskapshjordar, särdeles hästar och får, beta i stor mängd på de vidsträckta ängarne. Fisket är indragtigt i de talrika sunden mellan öarne, som uppgå till ett antal af mer än åttatio. Sjelfva hufvudön är redan i och för sig en ganska vigtig besittning, enär dess längd från norr till söder utgör 35 kilometer och bredden 30. Alla dessa fördelar öfvervägas likväl af denna öflocks ypperliga läge såsom en militärisk position. Den beherrskar inloppet till Bottniska viken, och om Sverge äfven besutte de finska kusterna, skulle de åländska öarne i dess händer vara liksom en nyckel till denna trakt. Med tillhjelp af en flotta, som vore stationerad i Bomarsund, skulle Sverge efter sitt behag kunna tillstänga det trånga haf som åtskiljer det nuvarande Sverge från Finland. En enda olyckshändelse har fördystrat eskadrarnes svåra segling emellan de åländska ögrupperna. Engelska ångskeppet Valorous har stött på en klippa och tagit lack; man har dock sedermera lyckats få det loss. Detta skepp är ett af dem som mest utmärkt sig under expeditionen i Bottniska viken.SPANIEN. Bland de senaste utnämningarne och befordringarne må särskilt nämnas följande: Ros de Olano till general-direktör öfver infanteriet; Serrano till ägeneral-direktör ofver artilleriet: Santos San-Miguel (bror till Evariste San-Miguel) till chef för genikorpsen; Infante I till general-inspektör öfver gendarmerna; Messina till general-in-pektör öfver karabinierkorpsen: Zabolatill ageneral-kapten i Andalusien: Nopueras till generalkapten i Gallicien: Schely till general-kapten i Granada; J7riarle till general-kapten i baskiska provinserna; Jose de la Concha till general-kapten å Cuba och Crespo till general-kapten å bhillippinska öarne. Generalmajorerna Santos San-Niguel, Rendon, Nogueras, Iriarte, Crespo, Valdes och Messina hafva blifvit generallöjtnanter och flera brigadierer, deribland Ametler och Echague generalmajorer. Den sistnämnde, som i striden vid Vicalvaro emellan de kungliga och insurgenterne utmärkte sig på de senares sida, har blifvit militärguvernör i Madrid. Madriderkorrespondenten i PEladen pejgne