Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1854, sida 2

ska kabinettet och vestmakterna i det syfte att formå Sverge till deltagande i kriget emot Ryssland. Den opinionen sår allt mera sart, att konung Oscar () är nära färdig att i detta hänseende bli ense med vestmakterna. — Enligt ett bref från St. Petersburg af d. 1 Aug. bar storfursten Konstantin varit nära att drunkna vid en öfverfart på en båt från Oranienbaum till Kronstadt. håten kantrade vid en vindstöt och storfurstens adjutant, furst Gallirin jemte 4 matroser omkommo dervrid. Storfursten sjelf raddades med knapp nöd af en efterföljande båt på så sätt, att han vid håret uppdrogs ur vattnet. I hvita hafvet bafva, enligt ryska underrättelser, 2 fientliga ångare (den ene varMiranda), efter att i 10 timmar hafva bombarderat klostert Scholovez, intrangt i Onegabugten, landsatt folk på en ö 13 mil från staden Onega och der förstört tullhuset och andra publika byggnader. Från krigsleatern vid Donau. Enligt ett ossicielt meddelande hafva Ryssarne på sitt återtåg icke blifvit ansallna af Turkarne. Det synes, som om Turkarne skulle inrycka i Wallachiet och besätta de af Ryssarne utrymda orterne. Enligt de senaste notiserna från Bukarest af d. 2 dennes, hade Sali Pascha inträffat derstädes med depescher från högqvarteret, hvilka för wallachiska statsrådet bebåda turkiska truppernas förestående inmarsch. Omer Pascha berättas i en proklamation till Wallacherna hafva lofvat dem att icke göra deras land till skådeplats för några krigsoperationer. De kunna räkna på att erhålla ersättning för den skada Ryssarne tillfogat dem! Sker nu Turkarnes inryckande till trots af Österrikes begäran till dem att dra sig ur Wallachiet, eller ämna Turkarne, i enlighet med denna begäran åter gå tillbaka, när Österrikarne inrycka? — Den åsigten vinner allt mera styrka att Ryssarne skola göra halt vid Sereth och söka bibehålla sig i Moldau. Till stöd för denna åsigt anföres bland annat att Ryssarne sortsarande arbeta på förbättringen och utvidgningen af fastningsverken i Galacz och Ibroila. Till stöd sör den kan afven tjena den i går meddelade depeschen, att Osten-Sacken med vidsträckta fullmakter tagit sitt hogqvarter i Jassy. Af motsatt sylte hafva vi dock i dag en depesch, som förmäler från Jassy under d. 2 dennes, att några ryska regementer redan dragit sig tillbaka bakom Pruth och att denna rörelse betecknas af ryska tidningar som ett bevis på Rysslands fredskärlek. Donuu hetas nu imellertid vara fri från ryska trupper ända till Hirsova och Orasch. Ryska donauflotiljen skall hafva transporterats till Ismail, och mynningen af den Donauarm, som leder till denna stad, barrikaderas af Ryssarne. Då underrättelserna öfver Marseille och Konstantinupel af d. 26 icke omtala någon slagtning i närheten af Kars, får väl notisen om Ryssarnes seger derstädes t. v. betviflas. Från såväl Berlin som Wien påstås nu med sådan bestämdhet, att till dessa städer anländt vestmakternas svar på de tyska makternas delgifvande af czarens svar, att man får antaga detta vara förhållandet, i synnerhet då ingenting talar emot detta antagande. Från Wien skrifves under d. 5 dennes, att dagen tillförne af österrikiska kabinettet till St. Petersburg öfversändts franska och engelska regeringarnes svar. De äro båda bestämdt afslående och afbryta hvarje underhandling. Österrikiska kabinettet har bifogat ett enkelt tillkännagifvande, att det, i fall Ryssland icke inom en bestämd — och det ganska kort — tidpunkt gör anstalter till Donaufurstendömenas effektiva och definitiva utrymmande, blir nödsakadt att utan att afvakta Rysslands gensvar efterkomma sina förpligtelser och låta sina trupper inrycka i furstendömena. Samma korrespondent skrifver, att ett kejsorligt österrikiskt manifest utarbetats, hvilket skall publiceras före truppernas inryckande. Om nu kyssland, såsom det synes, utrymmer furstendömena, så är ju Österrikes fordran uppfylld, och hvad skall det då göra? Då först torde de egentliga svårigheterna i situationen emellan Österrike och vestmakterna börja. Spelar Österrike, såsom vi alltid befarat, ett oarligt spel, så blir väl förr eller senare en brytning emellan denna makt och vestmakterna oundviklig. För denna händelse får Italien en stor betydelse. Sinnesstämningen i hela detta land, med undantag af Sardinien, är så afgjordt revolutionär, att det endast behöfs