—— ——fe — Utrikes Å yheter. Parlamenisförhandlingarne d. 24 och 25 Juli. (Forts. o. slut.) Underhusets möte d. 25 Jul. Lord Dudley Stuart föreslår en adress till drottningen for att försäkra H. M. om underbusets medverkan och tillgifvenhet, samt dess beredvillighet att bevilja anslag till krigets fortsättande, och för att bedja H. M. att icke hemförlofva parlamentet förrän det erhållit noggranna upplysningar om Englands förhållande till de främmande makterna, och om regeringens syfte med det krig, som nu fö es. Den ädle lorden utgick ifrån lord John Russels motsägelser, under debatten den föregående astonen, motsagelser, af hvilka, enligt hans tanka, frangår att ministeren icke är enig i de väsentligaste punktorna af sin politik. Kriget hade kunnat undvikas, om kabinettet hast en energisk chef. Lord Aberdeens politik består uti att gifva vika sör Österrike, i stället för att energiskt fordra dess medverkan. Om man ej gör något för att drifva på regeringen, så skall folket tro att underhuset är dess medbruttsling i lamheten af de miliiariska operationerna, och just för att lugna denna oro har denna motion blifvit väckt. Sir Sidney Herbert. Dylika motioner sakna icke sina fore. ångare, men dessa härrörde af klandersjuka hos regeringens motståndare, hvilka ville framkalla ett misstroendevotum mot densamma. Emellertid gläder det mig att denna motion bhfvit väckt, och regeringen samtycker att i denna punkt underkasta sig husets beslut. Man påstod i går att vi ännu ingenting gjort. Men är det ingenting, att hafva tillvägabragt en fullständig och oemotståndlig blokad emot fiendens hamnar? Vet man väl huru mycket penningar Ryssland bekostat for uppförandet af denna kedja af fästningar i Cirkassien, dem vi förstört allesammans med undantag af en enda? Turkarnes framgångar hafva ej heller helt och bållet åstadkommits utan de all.erade truppernas medverkan. Lord Dudley Stuart, som anklagar oss, vågar dock ej säga, att kriget föres så, att landets intressen åsidosättas. Må huset uttala sig uppriktigt öfver motionen; regeringen underkastar sig på forhand dess votum. M:r Layard förnekar att de ryska östersjöhamnarne äro sullstandigt blokerade. Hvad de cirkassiska sastningarna beträslar, så hafva de icke blifvit tagna af engelsmännen, utan ösfvergisaa af Ryssarne. Alliansen med Österrike är åtminstone tvifvelakug, emedan det i sina protokoller förklarar, att det endast fordrar furstendömenas utrymmande. Dervid stannar dess medverkan. Och först när denna fordran blifvit uppfyld, komma svårigbeterna att börja. Landet hyser icke förtroende för lord Aberdeen. Ehuru han ärledsen öfver att lord Stuarts motion blifvit väckt, så har han beslutat gifva den sitt votum. Amiral Berkeley yttrar sig om den föreställningen, att Cronstadt skulle med framgång kunna bombarderas. Han anhåller, att få fästa husets uppmärksamhet derpå, att den tappre amiralen yttrat, att det icke stått i hans makt att göra någonting med den måktiga flottan; ty att anfalla antir gen Cronstadt eller Sveaborg, skulle blifva flottans fullkoml.ga forstoring. Detta var icke allt; amiral Chads, som i vetenskaplig bildniug står högre än nåzon annan, hade yttrat det han, efter två dagars rekognuscering från fyrbåken, och med fullkomlig öfversigt osver fästningarne och fartygen, funnit, att de forra åro allt för starka ott lida något af elden från våra fartyy. De utgöras af ofant liga granitmassor. Ett bombardemang på ryska fartygen, der de nu befinna sig. kan icke underhallas. Vidare, på det att denna oförmåga att anfalla Cronstadt eller Sveaborg icke må tillräknas någon långsamhet å regeringens sida att fylla de för kriget nödvandiga benofven, uppläste amiral Berkeley ett utdrag ur rt