derifräån staden för att tvinga den att prononcera sig. Pampelona vägrade och förblef regenten Espartero troget. Samtidigt med ODonnels försök i Pampelona utbröt det bekanta militar-myteriet i Madrid, hvilket hade till följd att en af hufvudanstiftarne, general Don Diego Leon blef arresterad, af krigsrätt dömd till döden och skjuten. När underrättelsen om misslyckandet af det Madridska myteriet hann ODonnel i Pampelona, slyktade han för andra gången till Frankrike, derifrån han icke återvände till Spanien förrän Espartero blifvit störtad af de generaler (Narvaez, bröderna Concha, Serrano, Pavia, Cordova, Prim 0. s. v.) som sammansvurit sig emot honom. 1844 sändes O Donnel, hvilken avancerat till generallöjtnant, såsom generalkapten till Cuba der han var i 5 år och samlade sig under tiden en ofantlig förmögenhet genom maskopi med slafhandlarne. Med undantag af generalerna Jeronymo Valdez och den ridderlige Jos Concha har ingen guvernör på Cuba kunnat motstå frestelsen att på detta sätt förvärfva sig rikedomar. I 1849 återvände ODonnel till Spanien och utnämndes straxt efter sin hemkomst till senator. Han slöt sig till oppositionen emot ministerierne Bravo Murillo och Sartorius. Af den sistnämnde sörvistes han Spanien, men återkom i hemlighet och tog en lysande hämnd för sina och nationens oförrätter, genom att gifva signalen till den revolution, som vi vilja hoppas skall lägga grunden till Spaniens pånyttfödelse. ODonnel är nu omkring 46 år gammal, en reslig, vacker karl och besitter mycken karaktersstyrka och beslutsamhet. — Tvenne personer med namnet Alonzo hafva funnits i progressistiska partiet, den ene bekant för sin enthusiastiska karakter; denna tros vara den nyutnämnde justitsministern. Om det är densamme, är han en man af mycken heder och har alltid varit liberal. Don Francisco Lujan, öfverste vid artilleriet, var länge deputerad och intog alltid sin plats på den progressistiska oppositionens bänkar. Han är en god talare, fast i sina politiska åsigter, äger stort kunskapsråd och stark hederskänsla. Han har aldrig svikit sitt parti eller ändrat öfvertygelse, äfven under de bistraste tider. — DonFrancino Santa Cruz tillhör en högst aktad familj. Hans talanger äro respektabla och hans heder välbekant. — Don Jos Manuel Mellaro tros vara en misskrifning i stället för Don Josk Manuel Collado. Den förre är alls icke känd, den senare desto bättre. Han är chef för ett stort affärshus i San Sebastian och en ibland Spaniens rikaste kapitalister. För 3 a 4 år sedan utnämndes han till senator. Ehuru af liberala tänkesätt, blandade han sig aldrig mycket i politiken. Hofvets och regeringens skändligheter drefvo honom öfver i oppositionens leder. Han arresterades jemte en annan rik kapitalist, Sevillano, de sista dagarne af Sartorii valdo, på misstanka att hafva försett insurgentern med pengar. håda blefve dock snart åter frigifna. Dessa omständigheter styrka den förmodan, att Monitören tagit fel om namnet och att det är Collado och icke Mellaro som menas. — General Don Allende y Salazan var adjutant hos Espartero. Såsom politisk person är han icke mycket känd, men såsom sådan har han alltid visat liberala tänkesätt. — Don Joaquin Pacheco är en utmärkt jurist. Såsom politikus tillhörde han den lilla afdelning, som alltid tog plats emellan de moderate och progressisterna. Han var alltid en ifrig sakförare för det konstitutionella styrelsesättet, för laglighet i hvarje riktning, för pressens frihet. Han var länge en medlem af Cortes och, om icke en lysande, dock en öfvertygande talare. I anseende till strängheten af dess tänkesätt, kallas det lilla parti Pacheco tillhör les Puritanos. 1847 fick han uppdrag att bilda ett nytt kabinett, hvilket han upptog män af samma politiska färg som han sjelf. Det störtades om ett par månader genom en mtrig, i hvilken ett par af dess egna medlemmar deltogo och Pa checo lemnade makten med ett rykte lika rent som han emottagit den. Man har aldrig hört ett halfqvädet ord till anmärkning emot Pachecos heder och ärlighet, och i sådana tider som den närvarande och synnerligast i Spanien, vill det säga mycket. — Totalomdömet om kabinettet utfaller sålunda, att det är sammansatt al män, förtjenta af all aktning, såväl från social som politisk synpunkt. Det finnes inga alventyrare ibland dem. De äro män, som förvärfvat en ställning innan de befattade sig med politiken och som icke genom kryperi för makten eller något skamligt politiskt aslall kommit till rikedom eller inflytande. Några af dem äga mer än vanliga talanger. Till sin ekonomiska stälining äro de, enligt hvad korrespondenten tror, oberoende, men framför allt äro de, hvad som isynnerhet saknas hos offentliga personer i Spanien, män af karakter. ODonnel representerar den kraftiga, starka viljan i kahinoftoft hvilkon hädanaoffar kammar att myn.