Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1854, sida 2

Storhertigens Hof. (Öfversattning från Franskan.) (Forts. sr. N:o 178.) — Men, Ers Höghet, jag ser ingenting annat än en tom plats och påbörjade murar, som knappast rest sig srån marken. — Alldeles, det är theatern. — Ers Hoghet sade mig, att denna byggnad skulle vara fulländad fore vinterns slut! — Ja, då förutsåg jag icke att jag skulle blifva tvungen att låta inställa arbetet, i brist på penningar att aslöna arbeta! re . . . . ty sådan är för närvarande min belägenhet. Då jag ej har någon theatersalong att erbjuda, så kan jag heller icke engagera Er och Ert sällskap, emedan mina tillgångar ej medgifva mig det. Statens tillgångar och min enskilda kassa äro uttömda .... ni ser bestört på mig! Hvad skall jag säga er mer? Motgången respekterar ingen, icke engång storhertigar; men jag uthärdar dess anfall med en filosofs mod; försök ni att göra som jag. Alt börja med, för att litet återhemta er, så låt oss tillsluta fönstret, sitt ned i ländstolen der, tag en pipa, slå i ett glas likör åt er och låt oss tömma ett glas för återkomsten af min lycka. Ni vet, att jag icke är stolt, nu mindre än någonsin; jag är för öfrigt skyldig er, som äfven står under inflytelse af min olyckliga stjerna, några förklaringar, och jag skall med största uppriktighet afgifva dem . . . Jag har aldrig haft serdeles reda på mina utgifter, emellertid hade jag vid den tidpunkt då jag gjorde er bekantskap allt skäl att förmoda mina affärer stå på goda fötter. Obeståndet gaf sig först sednare tillkänna, ungefärligen i Januari månad. Det hade varit ett dåligt år, haglet hade förstört våra skördar, skatterna kunde knappast indrifvas, tjenstemännen vid hofvet hade ansenliga fordringar innestående, deras knot framträngde ända till mig. För första gången lät jag uppgöra utförliga rakenskaper och erfor då, att sedan jag kom på tbronen, hade mina utgifter ständigt öfverstigit mina inkomster. Min första regeringsåtgard hade varit att införa en betydlig minskning i de utskylder, som utbetalts till mina företrädare. Från den tiden härledde sig oredan; hvart år hade förökat densamma och jag