Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1854, sida 1

SPANIEN. Vi emottogo i gär estermiddag, sedan tidningen redan var lagd i pressen, en telegrasdepesch från Helsingborg som af antydde orsak blott kunde intagas i en del af upplagan, hvadan vi nu åter upprepa densamma. Den lyder som följer: E-parero har utnämnts till premierminister och BM Donnell tl krigsminister. Om denna underrättelse är grundad, så är den af stor vigt, ty man fruktade att Espartero och ODonnel ej skulle kunna blifva enige och utan ODonnels medverkan ansågs Esparteros regering för omöjlig. Har nu O Donnel inträdt i den af Espartero bildade ministeren, så äro dessa sarhågor undanröjda. Det såg d. 23 ett ögonblick ut som om det republikanska partiet i Madrid velat begagna ryktet om Esparteros och ODonnels oenighet för att göra kort process med konungadömet under hvilken form som helst och dessa sträfvanden voro också i början icke utan utsigt till framgång i trots af San Miguels ansträngningar att lugna sinnesstämningen. Men då det natten till d. 24 föresöllo flera excesser, blef den stora massan af dem som ägde något att förlora gripen af sin gamla ångest för socialismen, och denna omständighet torde det i synnerhet tillskrifvas, att utsigterna d. 24 åter voro gynnsamma för den konstitutionella drottningen, som dock för säkerhets skull hölls fången i slottet af sitt eget parti. Nu försvann den röda fanan från barrikaderna, de socialistiska ropen förstummades och det konstitutionella partiet nedslog slutligen hvarje motstånd genom order att låta nedskjuta hvarje person som ropade lefve Republiken eller utstötte andra likartade rop. Den 24 var alltså makten fullständigt i det konstitutionella partiets händer. Den 25 hade cheferna för rörelsen uppvaktat drottningen och bedt henne visa sig på gatorna och besöka de barrikader, som blifvit uppresta emot en dålig styrelse och icke emot monarkien, på det H. M:t måste personligen öfvertyga sig att ingen fara vore å färde hvarken för hennes dynasti eller för den monarkiska principen. Då vi icke hafva direkta underrättelser af färskare datum än den 25, så känna vi ej om drottningen efterkom denna anhållan. Tvenne Esparteros adjutanter hade varit i Madrid och å generalens vägnar underhandlat med drottningen. Natten till d. 25 hade de åter lemnat hufvudstaden. Då det i en telegrafdepesch i Monitören förmäles från Madrid, under d. 25, att drottningen blifvit ense med Espartero, får väl detta förstås sålunda, att hon måst underkasta sig de vilkor som blifvit henne föreskrifna. Om nu, såsom den senaste telegrafdepeschen antyder, en öfverenskommelse kommit till stånd emellan Espartero och de generaler, som började rörelsen, kommer väl revolutionen för denna gången att slutas utan några sådana katastrofer som man vissa ögonblick hade anledning att befara. En koalitionsminister af progressister och moderat-liberala kommer till rodret och Spanien får åter försöka att, i trots af de många svikna sörhoppningarne i denna riktning, bevara en fri författning med en drottning i spetsen, som, om hon icke undanryckes den fördersli