Article Image
ar Vigtigare ån den enskilta tjenarens? NNUAA —v—) Plats i H. T. har blifvit begärd för följande till Aftonbladet insända berigtigande: Uti Aftonbladet för den 19 sistl. Juni sinnas införda åtskilliga intyg, hvilka uppgifvas vara föranledda af en i Christinehamns bladet för den 20 nästförutgångne Maj meddelad kort underrättelse, att ångfartyget Wenern haft missödet att stöta på grund i närheten af Hults hamn. Ehuru en dylik händelse desto mindre torde anses i och för sig sjelf egnad att framkalla den sålunda deråt lemnade offentlighet, som densamma under innevarande sommars låga vattenstånd har temligen många motstycken, särdeles å sjön Wenern, och man följaktligen utan fara för misstag lärer kunna antaga, att rätta anledningen till intygens-publicerande icke är att söka uti ofvannämnde enkla underrättelse, utan på helt annat håll, finner jag mig likväl, i egenskap af befälhafvare på ångfartyget Wenern, manad att rörande isrågavarande så märkvärdiggjorda tilldragelse samt beskaffenheten af de meddelade intygen lemna följande sanningsenliga upplysningar. Jemte den rigtiga uppgiften att fartygets påstötning egde rum vid utgåendet från Hult d. 18 sistl. Maj, innehåller det utaf faktoren Hackwitz och skeppsbyggmästaren Henne under edsförpligtelse afgisna betyg, flere väsentliga misstag. Der säges nemligen till en början, att jag vid tillfället icke gått eden rätta utprickade farleden, hvarmed förmodligen menas, att jag skulle gått på orätt sida om de prickar, som utmärka grundet, Jernbodgrund kalladt, der fartyget fastnade; ty någon på annat sätt utprickad farled finnes ej på det afsedda stället. Vid bedömmandet af min förmenta felaktighet i detta fall bör man erinra sig, att enligt den för större farleder föreskrifna och vanliga ordningen, ett grund skall, för att kunna anses rätt utprickadt, hafva qvastpricken nordost och slätpricken i sydvest om sig. Denna ordning är icke iakttagen med de nu besintliga 2:ne prickarne på Jernbodgrund, hvilka åter hafva en sådan ställning emot hvarandra, att derigenom utmärkes icke ett och samma, utan 2:ne särskilda grund, med öppet vatten emellan, och att man således hänvises att gå emellan begge prickarne. ÅÄngsartyget Wenerns under iakttagande häraf timade påstötning var följaktligen närmast föranledd af den oriktiga utprickningen af grundet. Numera, efter det händelsen inträffat, har jag erhållit upplysning derom att herrar sjömätare för några år sedan utmärkt Jernbodgrund med ytterligare 2.ne prickar, hvilka dock på sednare åren spårlöst försvunnit. Jag har nu sökt visa huru det förhåller sig med den af herrar Hackwitz och Henne omtalade rätta utprickade farleden, men antager gerna, att deras uppgift härutinnan får tillskrifvas en lätt förklarlig obekantskap med rätta betydelsen af det citerade uttrycket. Hvad som deremot förekommer mera betänkligt är bemälde herrars intygande uti samma vittnesattest, att den af mig vid tillfället tagna vägen af ingen sjöfarande, äfven vid högre vattenstånd än då förefanns, någonsin blifvit sörsökt. Med skäl gör man sig genast den frågan: hur är det ens möjligt för hrr Hackwitz och Henne, isynnerhet den sednare, som icke är boende vid Hults hamn, utan vid skeppsvarfvet, att kunna så bestämdt känna, hvilken väg hvarenda sjöfarande styrt vid anlöpandet af Hult? Denna deras uppgift innefattar också ett svårt misstag, alldenstund ångfartyget Carl IX under mitt befäl passerat samma väg, som nu, icke en utan flera gånger, på sätt hosföljande bevis af förre rorgängaren på Carl IX, C. Olsson antyder!); hvarförutan jag numera, efter ångfartyget Wenerns påstötning, genom lodningar ytterligare förvissat mig, att denna väg verkligen är farbar, äfven vid nuvarande låga vatten, blott man håller sig närmare qvastpricken. Att man, vid relaterandet af -Wenerns påstötning ansett sig tillständigt att höra den rorgängare, som nu är anställd å fartyget, och låta honom upplysa angående de befallningar han af mig emottagit, skulle förundra, om ej intyget härom vore undertecknadt af lotsen Bengt Jacobsson. Den, som kommit i tillfälle, att behöfva anlita och således lära känna bemälde lots, inser emellertid lätt hvarföre hans intyg ich? kan föranleda till något särskildt svaromal. Min förklaring kunde visserligen härmed slu

1 augusti 1854, sida 3

Thumbnail