dem; för att icke tala om, att då de nalkas ön, träffa de på vindkast, och då gäller det att passa på, att man icke kantrar! Herr pastorn kan föröfrigt se sjelf, att sjön icke ser god ut: öfverallt korta vågor, som kunna såga en båt midt i tu! Ovädret är under vattnet, och det är mycket värre. Se, skulle man icke kunna säga, att hafvet kokar och ryker? Djefvulen har stuckit eld derpå. Man kan dock aldrig anse en menniska för förlorad, så länge hon har en planka under sina fötter och en segellapp öfver sitt hufvud; men så sannt jag är en kristen, vore jag i deras ställe, skulle jag endast sätta mitt hopp till den treenige Gudens barmhertighet. — Låtom oss då hänvända oss till honom! sade Lesort med värme; och låtom oss bedja honom om det, som vi icke sjelfve kunna verkställa: ett underverk. Med dessa ord inträdde han på kyrkogården, och i det! han stannade vid foten af korset, började han med hög röst den af kyrkan helgade bönen för resande, som äro i fara. De på grafvarne knäböjande qvinnorna upprepade skriststallena, medan männen stodo med blottade hufvuden och betraktade ömsom presten och horizonten. Annette hade stannat qvar bland dem, och ehuru hennes händer voro hopknäppta, ehuru hennes lappar mekaniskt upprepade bönen, lemnade hennes ögon likväl icke hafvet, der allt hvad hon hade kärt i detta ögonblick var utsalt för lifsfara. De begge båtarne fortforo att kryssa på kort afstånd från hvarandra, men på olika sätt. Medan Marzous gick för små segel, i det den gjorde långa slag och undvek vågen, sökte Gorons, liksom otålig öfver att upphinnas, att ligga upp i vinden, i trots af de ofantliga störtsjöarne. Flera gånger såg man dem nedsjunka i vågen, förblifva der några ögonblick och blott med möda åter resa sig. De gamle siskarena ogillade skepparens oförsigtighet. — Han sätter sin högfärd i, att komma först, sade en afl dem. Gud förlåte honom! Högfärden skall störta honom i olycka. — Nu vänder han! sade Store Peter. — Alltid för kort! — Nu kommer han in i stormbyen, tillade den som först talat. Nu är det rätta stunden att bedja för honom, godt folk. Gorons båt nalkades också verkligen en sorts sky, som drog fram öfver vågorna och betäckte Jusballet med en dimmig strimma, som man skulle igenom. På andra sidan deraf såg man ön Met, belyst af detta brungula och rödaktiga sken, som solen kastar under oväder. Då Gorons båt närmade sig