byen tycktes den blifva upplyftad ur hafvet, och svingade sig som en pil ned i den mörka skyn; Marzous båt, som kom efter, gled på tvären in i den. Det var ett fasansfullt ögonblick då de båda båtarne försvunno, och som äfven den allmänna tystnaden bevittnade. Alla åskådarne väntade med framsträckt hufvud och beklamdt hjerta; men den ena minuten följde på den andra, utan att man varseblef något, och denna ångestfulla väntan öfvergick till sörsaran. De aldste siskarena, hvilka beräknat den nödvändiga tiden för att segla genom skyn, sågo på hvarandra och skakade sorgset på hufvudet. — Det var just det jag fruktade, sade helt sakta den som först talat. Då dessa stormbyar komma med vinden, är det liksom örfilar af hin onde. Intet kan hålla stånd mot dem. — Stopp! afbröt honom Store Peter, och höll handen skyggande framför ögonen, för att kunna se bättre. Jag tycker mig se något derborta komma fram ur dimman lovart om ön . . . det drifver med dyningen . . . deruppe på toppen af vågen! Det är en hvit lapp, som ser ut som ett segel. — Det är en kantrad båt! utbrast en ung fiskare, som hade skarpare syn. Vid detta utrop asbröts bönen; qvinnorna och Lefort skyndade fram. Det af Store Peter betecknade föremålet visade sig nu så tydligt, att intet tvifvel mer återstod. Det var en båt, men fylld med vatten och kullstjelpt af vågorna. Annette, hvilken liksom alla de andre upptäckt den, hade fallit på knä och snyftade, med armarne utsträckta mot bafvet, medan qvinnorna, hvilka skockat sig emkring henne, öfverhopade henne med dessa bullrande bevis på deltagande, hvilka, långtifrån att lindra smärtan, föröka och nära den. Plötsligen ljöd ett nytt utrop från dem, som fortforo att betrakta hafvet, och alla händer visade på en punkt vid horizonten. En annan båt for ut ur stormbyen liksom en skrämd måse, med kölen nästan i vattenbrynet och seglande så hastigt som möjligt. — Se der är det röda seglet! det är strandsläparen! ropade Store Peter. — Han skyndar till Gorons hjelp! tillfogade alla de öfrige. — Blott han ej kommer för sent! — Han har lossat refven i seglet!