Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1854, sida 3

Styckegods. En fiffig Ryss. Bland andra historier om ryska kejsaren omtalas äfven den, att då han vid ett af sina sednare besök i Kronstadt, endast åtföljd af en adjutant, vandrade omkring på skansarne, blef han der varse en serdeles storvext oc h ståtlig soldat, som stod posterad på ett af utanverken. Frapperad öfver karlens präktiga hållning stannade ezaren hastigt, och frågade honom helt tvärt: Nå min BOSSE, tycker du inte att vi ställa bra klokt till här på Kronstadt? — Jo ers majestät, svarade karlen, men engelsmännen skola också vara mycket kloka! — Flat, eller kanske rättare förargad öfver detta oväntade svar, teg czaren en stund, men återtog slutligen med märkbar hetta: Hvad menar du dermed, säg straxt? — Karlen, som märkte att han stött på patrull, fann sig emellertid förträffligt, och genmälte, likväl icke utan ett visst sarkastiskt leende: Jag menar att de äro så kloka, att de icke komma hit. — Czaren, som icke märkte huru soldaten dref med honom upp i synen, blef tvertom ytterst förtjust öfver svaret, skänkte honom 100 rubel silfver och förordnade att han så länge kriget fortfar skall åtnjuta underofficers kost och aflöning, samt att efter dess slut en berättelse om hans uppförande skulle till czaren insändas. En Rödgröts-bistoria (gatu-scen). Hamburgarnes älsklingsrätt under denna årstid gaf en dag i förra veckan anledning till ett verkligen tragi-komiskt uppträde. En ung, vacker tjensteflicka gick öfver trottoiren med en ofantlig skål full af mjölk. Den såg så hvit och appetitlig ut, att man genast skulle velat som fluga störta i den och som menniska dricka ur den. En äldre, något besynnerligt klädd herre med tjocka, röda polisonger och lorgnetten fastknipen framför venstra ögat, steg just baklänges från ett butikfönster, då mjölkbärerskan gick förbi, och va sammanstötningen gled skålen ur flickans händer, slogs i tusen stycken, hvarvid trottoiren förvandlades till en flod af mjölk. Efter den första förskräckelsen, som gjort flickan stum, började hon resonnera ganska tappert och fordrade betalning för skålen och det utslagna innehållet. Fremlingen hade ännu alltjemnt lorgnetten för ögat och betraktade helt lugnt den anstälda skadan. Men da flickan blef allt häftigare i ord och åtbörder och på ärlig platt-tyska förklarade, att mjölken varit bestämd för hennes herrskaps rodgrot samt att hon icke vågade återvända hem utan mjölk, då började den lremmande herrn att skratta på det bjertligaste. Emellertid hade omkring bada grupper af nyfikna bildat sig, hvilka vid mannens obeveklighet och höga skratt togo lisligt parti sor den stackars tjenstslickan. Men ju mera denna bannades och grälade, så att hennes röst hotade att qväfvas af raseri och tårar, desto mera otygladt skrattade anstistaren af olyckan. Redan knöto sig nägra dugtiga näfvar, och hvem vet huru illa det kunde gått bonom under den allmänna oviljan, om han icke plötsligt tagit sin portemonnaie ur fickan, hvarefter han med orubblig flegma derutur tog ett guldmynt (en half sovereign), räckte den till flickan och sade: ,I dont speak german. Engelsmannen hade ej förstått ett enda ord af hela röd-gröts-spektaklet, utan gick skrattande sin väg. Förgiftning i ett bad. Till et badhus i Hamburg kom kl. 8 e. m. häromdagen ett ganska snyggt klädt fruntimmer och bestälde ett varmt bad. Hon hade varit en temmeligen god stund doruti, då man förnam ett häftigt qvidande och stönande. Man skyndade in och fann nämnda fru ännu i badet, liggande på rygg, men redan nästan sanslös; en flaska, som förut innehållit gift, men nu var fylld med vatten, anträslades i karet. Man tog genast vård om den okända qvinnan, så att hon redan vid polisläkarens ankomst återkommit till sansningen, hvaresster hon fördes till allmänna sjukhuset. Hon är 43 år gammal, sedan 7 är tillbaka gift med en skräddare. Ungefär vid pingsttiden d. å. blefvo dessa äkta makar, till följe af oupphörliga misshälligheter, af förstadens S:t Pauli patronat skiljda till säng och säte; men för ungefär tre veckor sedan mottogs hustrun åter, på sin egen begäran, af sin man. Nu började hon att draga husgerådskärl, linne, guldnipper, vin, olja o. s. v. ur huset, då mannen hotade att åter skilja sig ifrån henne. Då hon nämnda afton ville gå ut, förbjöd henne mannen detta och stängde dörren; men hustrun hoppade genom fönstret ut på gatan, hvilket mannen först fick veta då grannarne underrättade honom om heanes försvinnande. Förgiftningen i badet skall hafva åstadkommits genom upplöst arsenik eller råtigist. I kabinettet lågo vägra rader af hennes hand, med uppgift på hennes namn, stånd och bostad. Redan följande dagen v var hon utom all fara.