Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1854, sida 2

ver vallachiska gransen. Tillförlitligheten af denna underrättelse betvislades dock starkt. Vi anse den bestämdt för ogrundad. Från Berlin skrifves till Times, att Österrike, anledningen eller orsaken må nu vara hvilken som helst, drager sig tillbaka och icke går med vestmakterna emot Ryssland. Imellertid telegraferas från Wien till LIndep. belge, att derifrån d. 21 dennes afgått en kurir till Paris och London med cezarens propositioner. Den passande formen för dessa propositioners meddelande hade således ändå slutligen blifvit funnen. Uti en enskild korrespondens till Börsenhalle från Wien af d. 23 läses, att Manteussel dagen tillförne haft asskedsaudiens hos kejsaren, hvarvid han meddelade densamme preussiska regeringens fulla instämmelse i alla af Österrikes hittills vidtagna steg. Underrättelser från Odessa af d. 14 dennes sförmåla, att Ryssarne uppstält maskiner, medelst hvilka de sökte berga den strandade engelska fregatten Tiger, men 3:ne fientliga ångare hade så länge beskjutit dessa maskiner, tills de aldeles förstört dem. Från Alexandria förmäles under d. 20 Juli, att Abbas Pascha afgått med döden och att Said Pascha öfvertagit styrelsen. Händelserna i Spanien antaga en allt allvarsammare karakter. I Paris hade alla underrättelser ifrån Madrid uteblifvit i 2:ne dagar. Såsom man vet, hade hufvudstaden d. 17 gjort sin förklaring eller prononciamiento. Man vet likaledes att på aftonen en folkuppresning ägt rum och att oordningar blifvit begångna under natten. Emellan kl. 2 och 3 på morgonen hade kampen börjat emellan folket och trupperna. Desse senare hade dock gått mycket lamt tillväga. Drottningen hade dock på aftonen d. 17 gjort sena, ehuru vigtiga eftergifter: afdankat ministeren, återstält pressfriheten, återtagit tvångslånet och försökt att få ihop tvenne nya ministerer o. s. v. Men allt detta kom för sent. Folket var icke nöjdt med dessa estergifter. Dess raseri riktades i synnerhet emot enkedrottningen. Hennes palats sköflades d. 18, och artillerityggården angreps, der insurgenterna ville förskaffa sig vapen. Man slogs nästan hela dagen, men soldaterna alltjemt med en viss slapphet. Slutligen hade folket befriat kavalleri-öfversten Garrigo, som tagits tillsånga af regeringens trupper i en skärmytsling med insurgenterna d. 30 Juni vid Vicalvaro, och han utropades till chef för rörelsen. Drottningen tillochmed utnämnde honom till chef för kavalleriet i Madrid och befordrade honom till general och half 4 på eftermiddagen hade Garrigo lyckats att göra slut på kampen emellan folket och trupperna. Men det synes icke hafva räckt länge, ty depescher redan med förra posten och daterade den 19 dennes förmäla att kampen då ännu fortfor, hvilket dock rättast borde heta, att den ånyo åter uppblossat. Folket hade angripit drottningens palats. Sedan dess icke en enda depesch eller korrespondens, ehuru man i Paris och Brässel d. 24 redan bort hafva korrespondenser af d. 19. Denna tystnad bebådar ingenting godt. Det förmodas, att drottningens palats blifvit angripet, emedan ryktet började sprida sig i hufvudstaden att enkedrottningen I hölle sig gömd hos sin dotter. Folket har ännu icke kunnat bemåktigat sig palatset, säger en d. 22 af Monitören offentliggjord depech från Madrid af d. 19; men sedan hade den inga notiser från Madrid förrän d. 24, då den åter publicerade en depesch derifrån, som dock är af samma datum, den 19. Den inger likväl ett, om ock svagt hopp om stillandet af det lössläppta solkraseriet. Den lyder söm följer: Drottningen har kallat till sig general Espartero, för att bilda en ny minister. Denne general har väl alltså redan inträffat i hufvudstaden. HSEA Wwiatuar