Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1854, sida 1

Louis Marzou, af E. Souvestre. (Öfversattning.) (Forts. fr. N:o 170.) Det första föremål, som der mötte hennes blick, var Louis. Annette kände icke utgången af hans samtal med Lesort, och vågade derför icke forska i hans anletsdrag. Knäböjande framför korset förblef hon i denna ställning med ögonen fästade vid sin bok, ansträngande sig, ehuru forgafves, att fasthålla sina tankar vid bönen. Först midt under gudstjensten, då Lefort uppsteg på predikstolen, vågade hon höja på hufvudet. Predikanten hade valt till text dessa ord ur skriften: Salige äro de, som gråta! och ehuru hans predikan var lika enkel och kort som vanligt, kunde den unga flickan dock icke höra den, utan att känna sig rörd i innersta djupet af sitt hjerta. Man skulle kunnat tro, att den gamle prestens uppmuntrande ord voro enkom ställda till henne och Louis; men då han stod i begrepp att lemna predikstolen och dröjde ett ögonblick, för att i församlingens förböner innesluta en medkristen, som snart skulle resa derifrån, kände Annette allt sitt blod strömma tiil hjertat. Hon vände sig hastigt mot Marzou; han satt på sin bänk sorgsen och blek, han höll igen ögonen och stödde pannan mot den bok, hvilken han höll i handen, för att dölja sina tårar. Gudstjensten slutade, utan att det blifvit henne möjligt att beherrska sin rörelse. Hon qvarblef på samma plats, så fördjupad i smärtsamma tankar, att det såg ut, som om hon bad, medan kyrkan efter hand blef tom och samtalande grupper bildade sig på kyrkogården samt nere vid hamnen. En stor mängd båtar hade seglat in i hamnen, för att söka skydd mot det rasande oväder, som började uppröra hafvet. — Ptter att hafva observerat horizonten och gjort sina betraktelser rörande det annalkande ovädret, började de församlade bönderna och fiskarena samtala om gårdagens tilldragelse, tIl hvilken det icke fattades olika uttydningar och elaka kommen. tarer. Lubert, som kommit i land, åhörde dem i början, utar att göra sig reda för hvad dessa yttranden skulle betyda; mer då Store Peter kom till honom och hade förklarat, på hvad sät