Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1854, sida 1

Louis Marzzon, af E. Souvestre. (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 169.) De sågo också verkligen i dunklet de obestämda konturerna af en båt, som kämpade mot böljorna, men den stannade på något afstånd från ingången och skepparen tillropade dem några ord, som öfverröstades af vattnets buller. — Hvad säger han? frågade den unga flickan. — Han säger, svarade gossen, att fartyget icke kan nalkas groitan, utan att blifva krossadt. — I Jesu namn, låt honom anstränga sig, för att rädda oss stackars menniskor! ropade Louis. — Det är omöjligt, återtog Jaumic; deras båt kantrar; de säga att de icke kunna komma närmare. — Då återstår endast ett medel! ropade Marzou, som med öfvermensklig ansträngning reste sig upp. Håll fast med din arm kring min skuldra, Niette, och befall din själ i Guds hand! I samma ögonblick han yttrade dessa ord, nådde en ofantlig bölja honom; han förlorade fotfästet; Annette utstötte ett gällt anskri och båda uppslukades af hvirfveln; men, såsom Louis förutsett, förde den tillbakavändande böljan dem ut ur grottan. Store Peter tyckte sig märka något, som simmade genom bränningen; han framräckte sin åra och, dragande Marzou till sig, upptog han honom i sin båt tillika med den unga sanslösa flickan.