Finland, till ömsesidigt utbyte af råmnen och sabrikater? Jo, fördelen är gifven och är väl värd åtskilliga upposlringar. Återstår likväl att betrakta på hvad sått föreningen skulle verkställas, på hvilka grunder den skulle byggas. Tack vare de sednare tidernas mera mognade polit ska åsigter och den storsinthet och oegennyeta, som utgöra vackra grunddrag i svenska tolkkarakteren: med alla våra fel för öfrigt, så tänker ingen numera på ett införlifvande af Finland med Sverige, såsom en eröfrad provins. Allt hvad man eftersträfvar är en politisk union, med bibehållande af hvarje sjelfstandighet. Men om den närmare beskaffenheten af denna union hafva olika åsigter uttalats af de tvenne erfarne författare, som varit de enda som hittills yttrat sig i ämnet, de förut anförde författarne i H. T. Publicola och signaturen ,E.5 Den förstnämnde af dessa förf. har talat om bildandet af en union i närmaste öfverensstämmelse med den Norska först och främst mellan Sverige och Finland och sedermera äfven med länderna söder om Finska viken, hvilka borde förenas till en stat under namn af Venden. Den sedn. deremot, E., opponerar sig häftigt emot en lös, för Sverige mera skadlig än gagnelig förening, och yttrade i så fall: ,Äfven de tappraste af Finlands egna ifrare för det ta lands sjelfständighet hafva aldrig framställt och kun na icke heller framkomma med några anspråk, att Sverige skulle först uppratta och sedan med sina vapen uppratthålla en ,fivsk stat. De hafva visserlig n icke anledning att hysa nag a alltför höga förest. om de nuvarande Svenskarnes klokhet och patriotism, men så enfaldiga och litet tänkande på vårt eget lands intresse kunna de säkerligen icke anse oss, att de skulle föreställa sig, det vi kunde vilja sätta bela vår politiska tillvaro på spel, blott för att skävka dem oberoende eller förskaffa vår konung en ny krona. Författaren bestämmer härefter närmare sina åsigter om föreningen sålunda: Finland skul!e med Sverge utgöra en enda stat, under en gemensam regent, med samma arfföljd och gemensam diplomatisk representation, krigsmakt, vapen och flagga, postoch tullväsen, m. m., men derjemte hafva sin särskildta landtdag, äfvensom en afsöndrad lokal-administration för sådana inre angelägenheter, såsom t. ex. kyrkooch undervisningsväsende, lagskipning och polisväsende, kommunalväsen, näringsväsen, samt utgifter och inkomster, som anginge landets inre angelägenheter, äfvensom för bestämmande af utgöringssättet i alseende å tillskott till Finlands bidrag för monarkiens gemensamma behof. För alla andra angelagenheter skulle dock Sverge och Finland hafva administration och lag-tistningsmakt gemensamt, i det att antigen storfurstendömet till den svenska riksdagen afsände representanter, utsedde efter samma grunder, som då vore gällande för vår egen representation, eller ock den finska landtdagen trädde tillsammans med den svenska riksförsamlingen. Till de utgifter, som anginge statens gemensamma angelägenheter borde Finland, likasom nu de danska hertigdömena i förhållande till Danmark, bidraga i proportion efter dess folkmängd, hvarigenom Finland, hvars folkmängd utgör nära hälften af Sverges, komme att bestrida i det narmaste 4 af de gemensamma utgifterna. På detta sätt anser förs:n, att både Sverges makt och fördel samt Finlands sjelfständighet skulle vara betryggade. (Forts.) A mm