Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1854, sida 3

han snart måtte sluta. En enda gäll röst hördes ropa: da capo! För sångaren var detta en uppmuntran, ropet bhörsammades genast, ban bugade sig åtskilliga gånger och började på nytt, oaktadt alla hvisslingar och allt väsen. Han kom lyckligen till slutet. Det uppstod på nytt h isslingar och buller, men samma gälla röst hördes ånyo med da capo! Nu först blef det riktigt tumult i salongen, man ställde da capo-roparen till ansvar. Han ursäktade sig med följande: Je voulais faire crever cette canaille. (Jag ville ha den kanaljen att skråla ihjel sig.)