terna för en politisk förening mellan de trenne rikena varit närmare än man föreställer sig. hlen denna konjunktur, som säkert aldrig mer återkommer, förspillades genom halfmesyrer och osjelfständighet, att icke säga underdånighet under Ryssland, i hvars intresse det låg att rigta Sveriges uppmärksamhet åt denna sida, utan att dock låta oss vinna något större inflytande i Danmark. Hela denna vår politik var, — det inser man nu tydligt — förestafvad af Rysslad, som ock deraf ensam skördade frukterna, under det de beskedliga Svenskarne fingo fröjda sig åt att fördraget i Malmö skedde under svensk bemedling, ty denna lilla ära unnade oss den Ryska regeringen till ersättning för våra 2 millioner, för de lösta sympathierna mellan de båda brödraländerna och för den afledning sinnesstämningen i Sverige erhållit ifrån de inre angelägenheterna. Detta var det första stora tillfället, under vår n. v. konungs regering, då det Skandinaviska norden kunnat uppstiga till en stor politisk betydelse. Det andra är det som nu är inne och som sannolikt — kommer att förspillas på samma sätt. Vi skola nu öfvergå dertill. (Forts.)