Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1854, sida 2

Landsorten. Våra läsare torde erinra sig ett i vår tidning infördt meddelande rörande tvenne personer, Petter Pehrsson och hans hustru, Albertina Broman, anklagade för stöld af spanmål från en handlande Söderlindh i Orebro, vid den derstädes timade stora eldsvådan. De anklagade fälldes af Örebro Rådhusrätt att mista lifvet genom hängning, men då detta utslag underställdes Svea Hofrätts pröfuing, återförvisade H. R. målet till R. R. för företagande af pytt vittnesförhör. Detta har nu egt rum och resultatet häraf synes af följande meddelande i Lerikes Allehanda: Lördagen den 8 dennes afkunnade härvarande Räådstufvurätt, angående Petter Pehrsson och hans hustru Albertina Broman, utslag och enligt detsamma ansägos bemalda tilltalade nu icke kunna fållas till ansvar, för att hafva under eldsvådan olofligen tillgripit någon handlanden Söderlindh tillhörig egendom; men Albertina Broman, som vid den af stadsbetjeningen uti de tilltalades hemvist företagna visitation, lärer förnekat sig innehafva något af det undan branden räddade gods, ehuru trenne med handlanden Söderlindhs initialbokstäfver märkte säckar och tunna säd vid berörde visitationstillfälle hos dem påträffats, förklarades skyldig att derför stånda tjufsrätt, och dömdes förthy att undergå bestraffning för första resan stöld. — Utslaget underställdes Kgl. Svea Hofrätts pröfning och skärskädande, och försattes emellertid Petter Pehrsson genast på fri fot, hvaremot bans hustru förpassades till länshäktet. Vid den utgäng ransakningen, efter återförvisningen fått, är man benägen för att vilja tänka sig möjligheten deraf, att om de tilltalade, som genom första utslaget blefvo dömde att mista lif, uti vår gällande lag icke haft sig förvarad nagon rätt att få Radstufvurättens nyssberörde dom af högre rätt skärskådad, hade de måst dö för ett brott, hvartill samma Rådstufvurätt, efter förnyade undersökningen, varit nödsakad forklara dem oskyldige. — Huruvida handlanden Söderlindh, som bevisats hafva uppgifvit väl allt annat förhällande utom det verkliga, då med lugnt samvete kunnat se dessa hans medmenniskors lif spillas, känner endast den Högste Domaren. — I kgl. Hofrätten blifver troligen Albertina Broman befriad jemväl från det henne ådömde tjufnads-ansvaret, destoheldre som den hållna undersökningen, efter hvad vi kunnat inhemta, icke gifver någon bestämd anledning dertill, det hon haft för afsigt att stjäla det gods, för hvilket hon ansågs böra sta tjufsrätt. — Från Sundsvall skrifunder den 29 sistl, Juni: När ångbåten -Sundsvall i dag på morgonen anlände till Vissta Varf med tvenne fartyg i släptåg, umade å ett af dessa fartyg den olyckshändelsen, då det skulle svara på en salut från varfvet, att kanonen sprang sönder och borttog armen på en matros och k:ossade lårbenen på tvenne andra. Om deras lif lär vara föga hopp. Tidningen Kolmar posten för d. 8 dennes meddelar följande ohyggliga bevis på nedrighet och hamndlystnad: Bland nidingsdåd, som förtjena att komma till allmänhetens kunskap, må nämnas ett som skedde förliden vecka i Skedevikshult i Madesjö socken hos en hemmansegare, som egde ett utmärkt vackert hästkreatur, på hvilket tungan fanns afskuren om morgonen, då egaren skulle hemtaga det från en beteshage. Det arma kreaturet lefde likväl till attonen under rysliga plågor. Måue det lyckas kronobetjeningen att upptäcka och till str .ff betordra dylika nidingar, som på de stackars kreaturen hamnas de oförratter, de tro sig af egarne lidit. — Från Norrköping berättas: Thorsdagen den 6 dennes tilldrog sig i Karstorp af S:t Johanums socken, att under det tvenne handtverkare sutio i öfra vaningen af boningshuset derstädes, sysselsatte att spisa middag nära ett öppet stående fenster, en ansenligt sto. hök inkom genom det öppna fenstret, förmodligen ernande sig ut genom gatvelfenstret. Under passagen försummade han ej att visitera middagsbordet, anställande med derå befintliga matvaror, tallrickar, flaskor och glas m. m. ett mäkta rumor, kullslående hvad som kunde kullslås, hvarefter han fortsatte sin våg ut genom gasellenstret, utan att de båda sörblussade personerna, som blefvo sa störda i sin goda middagsro, kunde komma sig till att gripa förbrytaren, glada att han lemnade dem i behåll slaskan med dess innehåll till en tröstedryck efter den utständna forskräckelsen. I Mariestads Veckoblad läses: Söndagen den 2:dre dennes, kl. 1—2 på dagen nedbrann zenom åskeld ladugården ä soldatbostället vid Dikesgarden Hasslerör. Antändningen var så häftig att hvarken huset eller deri förvarad åkeroch körredskap m. m. kunde räddas. Denna sednare var brandförsäkrad, men icke det nedbrända huset. — Ä—