Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1854, sida 2

visade tvenne omständigheter, att Österrikes och Preussens bemödanden ej skulle så någon lyckligare utgång än de föregående: Ässlaget å kungens af Preussen proposition om en sammankomst med czaren och sedan valet af furst Gortschakoff, som tillhör det gammalryska partiet, till öfverbringare af svaret till Wien. Hvad nu detta svar angår, så vill J. des Debats blott reservationsvis låta det innehåll deraf gälla, som blifvit ossentligtgjort i Berlinerbladen, emedan bladet, enligt hvad det säger, känner ännu 2:ne andra — icke lika lydande — egenhändiga skrifvelser till de begge suveränerna, ja tillochmed en muntlig utläggning till komplet: tering och förklaring af bemälte svar. I det hela taget skall czaren visa sig tillböjlig för underhandlingar på den grundval Österrike uppstält; dock vill han ingenting gifva efter i den religiösa frågan. Jag var, är och skall vara, förklarar han, min kyrkas beskyddare, dess födde beskyddare emot Barbarerna. Detta är en samvetssak, som jag icke kan uppgifva, hvilka uppoffringar jag än eljest är villig till.. Såsom fullt tillförlitligt uppgifver J. des Dehats, att craren är högst förbittrad på sina trupper och generaler, men ännu mera på Österrike och Preussen. Åtskilliga yttranden anföras efter honom. Så t. ex.: Konungen af Preussen och kejsaren af Österrike, hafva de då glömt allt, hvad de äro mig skyldiga! Utan mina armåer skulle de ganska säkert begge halva förlorat thronen; jag ensam har räddat dem! Ehuru det bestyrkts att Ryssarne plötsligt vändt om på sitt återtåg och gjort en ny frontförändring, är ändamålet med denna manöver ännu en hemlighet. Somliga antaga det vara Ryssarnes plan att försvara Donaulinien, under det andra deremot påstå, att den skedda srontsöråndringen endast är beräknad på att betäcka reträtten till Moldau. Å andra sidan kan man ej eller ännu inse syftet med Turkarnes öfvergång af Donau. Den färskaste underrättelsen från krigstheatern består i följ nde telegrafdepesch från Hamburg af den 13 dennes: Underräåttelserna om Ryssarnes nederlag vid Giurgevo bekräfta sig; Omer Pascha hade kringrånt Ryssarne, som dock slutligen slogo sig igenom med en förlust af 900 man. Man våntade ett angrepp af Gortschakoff. Af Berlinertidningarne inhämtas att det varit Soimonossska korpsen, hvilken blifvit skickad de Giurgevo hotande Turkarne till mötes och af dem blifvit slagen. Det heter alltjemnt att de allierade armerna komma att företaga ett anfall på Sebastopol. Från Odessa förmäles under den 7, per telegraf, att derifrån voro i sigte 58 segel af de förenade flottorna, styrande kurs på Sebastopol. J. de Constantinopel meddelar, att nu, sedan Reschid Paschas hälsa betydligt förbättrats, denne statsman snart kommer att återtaga sina vigtiga förrättningar som utrikesminister. De heloch halfofficiella depescherna från Spanien förkunna ständigt det insurrektionen fullkomligt misslyckats, och det är äfven mycket möjligt, att sådan blir upplösningen af denna utaf general ODonnell framkallade rö relse. Men denna upplösning dröjer mycket längre, än hvad dessa depescher medgifva. Nu hafva de i 10 hela dygn låtit insurgenterna förminskas genom rymningar och vara på full flykt för de dem förföljande kungliga trupperna. Åndå hafva de officiella spanska tidningarne sjelfva icke uppgifvit mera än 600 soldater och officerare af insurgenterna, som återkommit till Madrid. Kastar man en blick på kartan och mäter afstånden, så finner man att ODonnel verkställer sin reträtt med ytterlig långsamhet, och derunder tar riktningen snarare emot sydost, än mot portugisiska gränsen. En depesch af den 8 förmäler, att de kungliga trupperna voro i Templeque, i hack och häl på insurgenterna som retirerade på Ciudad Real. En depesch af 3 dagars senare datum säger att insurgenterna nyss ankommit till Des Penaperros. Deras leder glesnade och de kungliga trupperna ryckte efter dem. (Ännu hade således ej de kunglige upphunnit rebellerna, ehuru de 3 dagar förut voro dem så nära). Serrano — heter det vidare i denna depesch — hade förenat sig med insurgenterna, utan att dock draga med sig några märkligare personligheter. J2A2. 6 ee vv 1 1 1