des väl bevararadt, under det att nationens representanters rätt blifver skyddad, så att de kunna å sin sida uttrycka sina tankar, samt så lampa sörslaget till grundlagsförandring, som dem synes bäst, för att komma till ett erforderligt enigt beslut. Ja, intet hinder uppstår, att bredvid regeringsförslaget låta alternativt ett annat förslag af rikets ständer äfven blifva hvilande. Med ett ord: begge statsmakterna komma, genom erkännandet af denna grundlagens mening, i sin fulla rätt, att kunna inverka på nödiga förbättringar i landets statsförfattning, så vidt de derom kunna sig förena. I den fråga, som föranledt dessa reflexioner, är det icke otänkbart, att liksom adelnsoch presteståndets 12 ledamöter i konstitutions-utskottet biträdt regeringens förslag, att utesluta tryckfrihetsförordningen utur 85 8s regeringsformen, der de stadganden uppräknas, som ega grundlagskraft, äfven dessa rikstånds majoriteter komma att bifalla förslaget; det blilver således troligen i alla fall hvilande till nästa riksdag. Men detta kan ej hindra de riksstånd, som skulle vilja göra anmärkningar emot förslaget, att få det som stånden förklara utgöra dess gemensamma tankar hänvisade till konstitutions-utskottet; och det ålivger då utskottet att sammanjemka dessa tankar, så vidt ske kan, till ett helt utlåtande, samt att derest något stånd sig ej derefter fogar, begära att utskottet måtte förstärkas, för att skiljjakligheterna förena, hvarefter det sålunda fullständigt beredda utlåtandet skall hvila, och sålunda kan ett alternativt förslag komma att, jemte regeringens, öfverlemnas till nastkommande ständer, i fall ett sådant af ett stånd yrkas och af förstärkt utskott godkännes. Ännu kan således icke antagas, att regeringens förslag blifver, genom konstitutions-utskottets beslutade tillstyrkande, hvilande. Detta beror ännu af rikssländen.