Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1854, sida 2

veckan. betta ar ett misstag, ty inspektor har försumlighet om barnens välfärd. Men då sörGötheborg. Vid framställningen häromdagen af Willinska fattigfriskolan, uppgafs, genom missförstående al schemat för lasningen, att inspektors undervisningsskyldighet vore 8 timmar i att undervisa 78 timmar i veckan, hvilket förhållande modisierar en del af de gjorda anmärkningarne. Vid berättelsen om barnens utseende i lancasterklassen, böra vi, till undvikande al missförstånd, upplysa, att det härmed ej var meningen att göra någon anmärkning mot skolan, ehuruväl förhållandet genom lämpliga anordningar torde kunna förbattras, utan endast att visa nödvändigheten af detta vanlottade slägtes upplyftande. Det lider intet tvisvel, att ju bufvudsakliga skulden till barnens tillstånd ligger i föåräldrarnes vårdslöshet och upprörande. äldrarne äro sådana; då barnen i en mängd usla och liderliga hem få uppvexa i smuts, e lande och dåliga föredömen — just då inträder de lyckligare lottades pligt, att med allvar söka ätminstone rädda barnen, då föräldrarne tyvärr oftast äro osörbatterliga. Det var derföre vi ock nämnde, att dessa skolor, med hundratals barn, voro vigtiga såsom asyler för barnen, äfven då undervisningen lemnar föga srukter. I denna afsigt hafva ock småbarnsskolorna blisvit inrättade. Men ju mindre man har kan fordra i afseende å förståndsbildning och minnesöfning, ju vigtigare är den moraliska tukten, hvartill hör i Åörsta rummet snygghet och vidare ordning förenad så mycket som n ö;ligt med en anständig gladtighet och frihet. Men alla föreskrifter i detta fall blifva endast döda bokstäfver, derest icke Järaren eller lärarinnan med kärlek och sannt intresse omhulda barnen. Derföre ligger det vid alla uppfostringsanstalter så stor vigt på den personliga lärareförmågan. Med skonerten Jacob har för Statens räkning importerats från London 1,240 säckar salpeter, hvilka komma att expedieras kanalvägen till Stockholm. Vår berömde staty-bildhuggare, prof. Fogelherg, har anlandt till staden på ett kort besök. År Urr Uinne Ducrows konstberidaresällskap lärer vara att hitförvänta om en 14 dagar, för att gilva representationer i mangen. Al Enge sk Skänlilteratur har 16:de haftet utkommit, innebållande början till en ny roman tAgathas Mant, af förs:mn Olive, the head of the samily Kc., ölversatt af T. K. I fall denna roman motsvarar den nyss afslutade Daisy Burns, som varit särdeles omtyckt, lyckönska vi utgifvarne af Skonlitteraturen till det goda urvalet. -Z Könotitutionsutskottet förehar nu, enligt A.B., de vackta förslagen till representationens ombildning. Orebro-förslaget och Bengt Gudmund-sons förslag hafva icke lyckats tillvinna sig mer an 5 röster, neml. hr Björcks, Jan I Perssons, Per Bengtssons, Carl Erssons och Dalgrens. Den sednare deltager i utskottets förhandlingar såsom supleant för Anders Andersson i Walla. Utskottet sysselsatter sig för närvarande med granskning af hr Brincks forslag. A.B. meddelar: Trovärdig man har uppgifvit, att åtskillige personer, som från Sverge under sednaste tiden ankommit till Aland, icke vidare hörts af. — Så har en vid namn Sjöman, som i egenskap af biträde åtföljt fiskköparen Anders Englund till Aland, der blifvit qvarhållen, utan att man känner hvad det blifvit af honom. Englund, som undergått karantan vid Djurhamn, har vid Furusund uppgifvit, att under det han befann sig vid tullkammaren i Degerby skulle tullvaktmastarne ha ombord på fisksumpen tillsagt Sjöman att komma upp till kronofogden (eller länsmannen). Sjöman, som skall vara född lifflänning, esterkom denna tillsägelse. Efter en stunds vistande hos kronofogden, fann han likväl för godt att icke qvarstanna, utan begaf sig undan och lyckades i en liten båt komma öfver till fasta Aland. Efter ett dygn greps han der och insattes i sängelse. Englund erhöll visserligen löfte att få honom fri innan afresan, men detta löfte uppfylldes icke, utan man försäkrade i stället att Sjöman skulle hemskickas öfver Grislehamn, hvilket dock icke skett. Sjöman, som skall hafva familj, hvilken nu är försänkt i ångest, har en tid af sommaren tjenstgjort på ett engelskt fartyg såsom lots. — En annan person vid namn Sjöberg, hemma här i Stockholm och anställd hos cn fiskköpare med samma namn, hade blifvit, som det kallas, utlånt åt en annan siskkopare Abrahamsson, men icke upptagen på dennes förpassning, hvarföre han vid ankomsten blifvit af ryska auktoriteterna häktad och qvarhållen. 23. 1111 24 at