Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1854, sida 3

bemåälte stad bör årligen erlägga för den så kallod Cronviken och som för åren 1757, 58 och 1759 anni äro obetalte, måtte eftergifvas, och samma stad någre trihetsår beviljas. Och som WI för de af Eder här. vid anförda skjähl i nåder samtyckt att eftergifva sta den ofvanbemälte resterande recognitions och örbäls per. Så wele WI Eder sådant bärmed i nådigt swai och till Eder efterrättelse tillkännagifva, warandes Wi hwad de begärte frihetsåren beträlfar i nåder benägne att efter återvunnen fred låta MV åre trogne under. såter som igenom detta krig lidit niuta all moj jiig lindring och nåd hwarom WI Oss da efter omstandigheterne närmare yttra uele. Och Kc. Att öfvergå till de sednaste tiderna påminna vi oss hurusom äfven de enskiltes förluster i det sednaste Danska kriget blefvo al den Danska regeringen ersatte. Vi hafva anfört detta för att derigenom, af deltagande för det lidande Finland, antyda den riktning hvari den finska pressen nu närmast hade att arbeta, så vita den ej härutinnan måste vara stum. Då sådant menskligt förfarande redan från de äldsta tider i norden varit vanligt, får man väl antaga att den ryska staten nu er. sätter Finnarne de offer, som den för deras sanna intressen främmande ryska politiken å dragit dem, och att det lidande de nu hafva att utstå blir ett öfvergående. Det ar dock ett lidande, som måhända icke kan ersattas äf ven med Ryska Sjelsherrskarens vilja och för måga; och finge vi endast följa vår känsla skulle vi instämma i den klagan, som ljudei emot oss från andra sidan af Bottniska viken Men vi hafva att betrakta sakerna med besin ningens och urskillningens af tårar ej fördunk lade blick, och då förekommer det oss som engelsmännen häri endast fullgjort en af nöd vandigheten föreskrifven pligt, utan att göre sig skyldige till de excesser, som ofta åtfölja dylika pligters fullgörande. Det är fråga on huruvida i det hela betraktadt icke en större mensklighet ådagalägges genom att använda så kraftiga åtgärder, att krigets eländen derigenom förkortas, än genom halfmesyrer möjligen för länga desamma vida utöfver hvad som annar: kunde vara fallet. Vi halva nu betraktat sakerna ur mil.tdris! synpunkt och ifrån densamma kunna vi ickfinna att engelsmännens förfarande kan klen dras. Ur pohtisk synpunkt blir frågan en hel annan, och vi vitja i detta hänseende semn. osagdt, huruvida det var kiokt att börja krige med ett angrepp på Finland. På deuna sidar af frågan kunna vi dock icke nu närmare in låta oss.