med anledning af ett af regeringen äskadt anslag för undervisningsväsendet, upplyste lord John Russel att hela frågan om solkundervisningen i England kommer att till nästa år blifva föremål för en grundlig undersökning. Hittills har denna vigtiga samhällsangelägenhet i England varit så försummad, att knappast I bland 9 barn derstädes njuter undervisning. SPANIEN. Förloppet af militär-uppresningens början är i korthet följande: Den 27 Juni begärde general Dulce, general-inspectör öfver kavalleriet, tillstånd af generalkaptenen i Madrid, general Lara, att hålla en mönstring öfver allt i hufvudstaden och dess omgilning befintligt kavalleri. Denna begäran beviljades utan svårighet. Men general Dulce begagnade denna tillåtelse för att börja en uppresning. På hans befallning församlade sig de olika kavallerikorpserna den 28 kl. 4 på morgonen på ett under namnet Campo de Guardias bekant falt. Den förviste general ODonnel infann sig derstädes och höll ett tal till trupperna. Det ropades: Lefve Drottningen! ned med ministrarne! och dermed var signalen till uppresningen gifven. Man begal sig derpå till Alcala för att förmå en del der befintligt kavalleri och en insanteriasdelning att ansluta sig till rörelsen. Bland insurgenternes chefer nämnas, utom Dulce oceh ObDonanel, äfven Concha, Ros de Olano, Messina och Oribe. Concha tros skola begifva sig till Arragonien och Catalonien för att insurgera dessa provinser, under det ODoanel, Ros de Olano och Oribe bearbeta den öfriga delen af landet. Det säges halva legat i insurgenternas plan att bemäktiga sig drottningens person, hvilken då insurrektionen utbröt, vistades på Escurial, men derigenom att de, i stället för att marschera rakt på Escurial, togo omvägen öfver Alcala, hann drottningen blifva varnad och undgick faran genom en hastig flykt till Madrid, der hon inträffade den 28 på aftonen. Hon emottogs vid sitt intåg af de trupper, hvilkas besal förblifvit troget, och hvilka på dettas befallning höjde ropet: lefve drottningen, under det folket var tyst och visade en fullkomlig likgiltighet. Å andra sidan har det ej eller lagt i dagen den ringaste lust att deltaga i uppresningen. Då insurrektionen utbröt voro blott 3:ne af ministrarne tillstades i hufvudstaden. De togo genast med stadens och provinsens myndigheter de mått och steg som de ansågo lampliga sör uppresningens undertryckande. General Dulca sorklarades i ett dekret för förlustig alla sina värdigheter och embeten. Hela landet sorsattes i belagringstillstånd. En kungörelse förbjuder alla församlingar af mera än 3 personer på Madrids gator. Talrika arresteringar företogos i Madrid. Trupper. såsom det vill synas, från de närliggande provinserna, beordrades emot insurgenterna, om hvilkas rörelser och företag man ännu ej har några närmare underrättelser. Den 30 Juni och 2 Juli synas de hafva varit i handgemang med regeringens trupper. Att de den sistnämnde dagen skulle, såsom en depesch säger, hafva lidit ett nederlag, synes ej hafva varit förhållandet, enar de, enligt den senaste telegrafnotisen, stodo i Aranjuez, blott cirka 3:ne svenska mil från Madrid. De franska tidaingarne, förnämsta källan för underrattelserna från Spanien, antingen vanstalla med flit sakernas ställning eller våga icke sjunga rent ut med hvad de veta, så att man icke kan förr än längre fram, få någon riktig reda på huru sakerna rätteligen förhåller sig. Ehuru det försäkras i de heloch halfossiciella franska berättelserna, att spanska regeringens seger öfver insurrektionen aldrig kan mankera, så skall likväl kejsar Napoleons regering ha emottagit ganska oroande underrättelser. Enskilta bref från Madrid förmäla, att ministeren är högst förhatlig och att man icke anser det för omöjligt, att rörelsen kan blifva allmän och nödga ministeren att draga sig tillbaka. Det lär dock icke vara fråga en. dast om ministerens reträtt, utan det skall äfven syftas på att få från Spanien aflägsnadt dess plågoris, den ränkfulla och herrsklystna enkedrottningen. Förr blir det ej eller aldrig möj ligt för Spanien att njuta något lugn, än de! blifvit befriadt från denna qvinna. DONAUFURSTENDÖMENA. Den i går omnämnda ryska bulletinen talar först om et! af Rustschuks tukiska besättning d. 11 Jun 2:ne gånger förnyadt försök att bemäktiga sig den af Ryssarne besatta Donauön Radoman Begge gångerne hade Turkarne tillbakaslagits a general Paschoff:ky, som förde besålet å denne position. I berättelsen om fortgången af Silistrias belägring heter det, att, i trots af lyck liga minsprångningar och nya uppkastade bresch batterigr, höllo dock Turkkrne sig hå dnackad bakom sina förskansningar, under de skador son tillfogades desamma, gjorde ulsa l och förstärkt sig genom nya befästningar. (Turkarne kunn. knappast erhålla något amplare vitsord för sir DD NM i Aa Af Klaffa Ar