rörd intill nästa riksdag, då emellertid med d. 1 Juli 1857 privilegierna för Fredrikshalls sockerbruk gå till inda. En mängd talare yttrade sig deremot för nedsättning i tullen såväl ä socker som sirap. Denna mening förfäktades af hrr Åsbrinck, Brinck, Hagman, Nygren, Hasselroth, Björck, Berger, Stolpe, Wallenberg ch Henschen, hvilka erinrade att den nuvarande tullsatsen å raffinad verkat lika med förbud, enär det visat sig att nästan intet socker kunnat i riket införas, undantagandes från det med serskilda privilegier utrustade Fredrikshalls sockerbruk i Norge, och äfven derifrån har importen under sista äret betydligen minskats. Förhållandet med drawbacken låter ganska lätt ordna sig till likhet med hvad i Norge uti detta hänseende är stadgadt, och äfven under nuvarande förhållanden ha våra svenska raffinadörer den fördelen framför det norska bruket, att de få åtnjuta drawback äfven vid utförsel af melis och sirap, hvaremot i Norge utgifves drawback endast på raffivad. Afven vid förra riksdagen, då det gällde att borttaga förbuden, påstods och visades genom kalkyler, att sockerbrukens bestånd var hotadt; men bar emellertid sett att de sedan dess stått sig ganska godt, och på samma sätt hoppades man att det skulle gå äfven hädanefter om än tullen nu något nedsättes. I afseende å den tullsats som borde bestämmas, var man ense om 4 sk. å krossadulump-, havanna-, terres samt andra till sockerhalten lika slag, samt om 2 sk. å sirap; men å topp-, kandioch kaksocker yrkades dels 4 sk. 6 r., dels 4 sk. 4 r., dels 4 sk. Innan beslut härom fattades, företogs, på yrkande af hr Schwan, till behandling utskottets tillstyrkan satt den, vid uppbäfvandet af införselsförbuden å sockersirap samt topp-, kandioch kaksocker, stadgade inskränkning i upplagsrätten för nämnde attiklar måtte upphöra. Detta förslag bifölls med 42 röster mot 8. Derefter gillades utan votering utskottets förslag i afseende å tullen på råsocker, som således sastställdes till 2 sk. 3 r. Bland de i denna kategori upptagna sockerslag önskade hr Brinck emellertid äfven upptaget Farin, brun och gul, men då detta ej af ståndet medgofs, yrkade hr B. återremiss för att få utrönt om ej ett sådant tillägg var nödvändigt. Aterremissen beviljades med 31 röster mot 19. Derefter fastställdes, med 32 röster mot 18, tullen å krossadt lump-, havanna-, terressamt andra till sockerbaiten lika slag till 4 sk. per skålp. Sedan vidare genom en votering, som utföll med 25 röster mot 23, en tullsats af 4 sk. blifvit bestämd att blifva kontraproposition mot utskottets förslag i afseende på topp-, kandioch kaksocker, så anställdes slutlig votering mellan 5 sk. och 4 sk., dervid denna sistnämnda siffra segrade med 28 röster mot 21. Med 22 röster mot 9 fastställdes slutligen tullen å sirap till 2 sk. per sbålp. Frågan om so. kertullen hade således sysselsatt ståndet 5 timmar och föranledt 6 voteringar. I Bondeständet uppträdde Sahlström först, häntydande på de torsänkningar som sockerrafinadorerna haft i utskottet. En af de största sockerraffinadörernas härvarande kommissionär eller kompanjon hade tillochmed vid frågans afgörande infunnit sig i den lokal, som af utskottet begagnas för dess ölfverlaggningar, ch gjort sina framställningar till utskottets ledamöter i sista stunden, då de ej kunde hinna skaffa sig upplysningar om framställningarnes värde. Detta allt trodde han hafva haft inverkan på utskottets beslut Sockret är numera icke någon öfverfödsvara, då det tvärtom ingår såsom en del af födan i hvarje den sattigaste koja, och derföre burde det anskarsas för så billigt pris som möjligt. Detta har likval icke varit fornallandet, då de t7 i landet besiotliga sockerbrukspatronerna, genom den oskaligt höga tullen, som mer utgör ett monopol än ett privilegium, kunnat så godt som utestänga all utländsk täflan och af allmänheten draga en vinst, som varit ytterst ovaulig inom industriens område och som på få år gjort dem till millionärer. De hafva visserligen hotande förespeglat, att nedsättning i tullen skulle föranleda dem att nedlägga sina raffinaderier; men deraf behosde man ej förskrackas; ty det skulle bli en ren vinst både för allmänheten att få sitt socker utifrån för bättre pris och för staten att erhålla en betydligt högre sockertull. Icke heller hade de vid sina verk någon så stor personal, att man för dess skull behösde tveka att nedsätta tullen. Hela arbetsstyrkan vid alla svenska ralsinaderier lär utgöra blott omkring 250 personer, och dessa kunde snart vinna annat utkomstmedel om sockerbruken nedlades. Sahlström föreslog nedsättning i tullen för krossadt lump-, Havanna-, Terressamt andra till sockerhalten lika slag och för ,topp-, kandioch kaksocker till 4 sk., samt för ,sirap till 2 sk. pr Nils Larsson, ledamot af utskottet, vitsordar att en sockerbrukspatron eller hans agent var närvarande i utskottet vid frågans afgörande, emedan talaren blef särskilt påkallad för att afhöra hans framställningar, hvilka Nils Larsson dock förklarade icke hafva verkat på hans öfvertygelse eller röst. På samma skäl som Sahlström, och då raffinadörerna genom den höga tullen hafva privilegium att af svenska allmänheten taga en alltför oskälig vinst, när det raffinerade sockret i Hamburg, der det råa måste stå till ungefär samma pris som i Sverige, kan säljas till ungefär 11 sk. rgs, yrkade han samma tullsatser som Sahlström samt att tullvärdet på toppsocker matte nedsättas till 10-k. banko, då det ändock skulle vara ungefär 8 rst. banko högre an hvad det verkligen är, om man Mill sockrets pris på Hamburgs bors räknar frakt, assurans, tolag, kommisonsarssode ete. Petter Jönsson, Petter Mårtensson, Matts Persson, v. talm. Svartling, Medin, Anders Persson från Öre bro, som i fråga om sockerbrunsintressets försankningar i utskottet ansörde ungefar hvad Nils Larsson sagt; Håkan Pettersson, som förklarade sig ej hafva i utsk:t varit föremål för några särskilda bearbetningar; Nils Nilsson från Wermland och forre talmannen Nils Persson talade alla för de af Sahlström foreslagna tullsatserna (talmannen Nils Persson hade redan vid den sorsta disshu-sionen om föredragningssättet förklarat sig vilja yrka nedsättning af sockertull n); och med Sahl strom eller Nils Larsson och dem som yttrade sig för deras syfte instamde Nils Nilsson från Örebro, Johan Persson från Upsala, Carl Olsson, Erik Jonsson från Örebro, Kyllander. Elof Andersson, Lars Gustaf An dersson, Lekberg, förre v. talm. Per Ersson, Ola Svenson, Sandberg, Lars Rasmusson. Johannes Nilsson fr. Bohus län, Holm, Anders Jansson från Westmanland. E. Ersson, Rudberg och mänga andra. Ingen enda röst höjde sig för den gamla tullens binn mA — —-— — — —