Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1854, sida 1

i er dasliga omgisning. och jag ernar dersöre taga mitt parti, sinnan ni kanske sjelf en vacker dag jagar mig på porten. — Vid denna oväntade anmärkning, spände öfversten upp sina ögon, såg på Hysing, som om han trott sig få se honom med ett nytt ansigte och sade: År ni k0e Hysing, eller hvad skall detta betyda? — — Och k an ni tro, att jag skulle vara det, om jag icke märkte hur förändrad ni blifvit? Jag har sett er i många skiften af ert lif, men hvad det nu går åt er, vet jag icke, ty ni är icke mer lik er sjelf. — Ja-såå! — — Har jag förtörnat dig, förolämpat dig, så förlåt mig, kära Hysing! Ser du, mot sina vänner kan man glömma sig, just dertör att man känner dem som vänner. — Icke behölver ni bedja mig om ursägt! Jag menade det icke så, kära ölverste! Men det gör mig ondt att se er så der konstig. Något fattas er. — Ja, Hysing, någonting fattas mig verkligen, mycket fattas mig, allt fattas mig. Det är så tomt omkring mig och så tomt framför mig, hela lifvet utåt, ända till grafven. Jag är blott trettiofem år, kanhända har jag icke tillryggalagt halfva min bana och likväl har jag förlorat allt, allt som skulle ge den värde och glädje. Innan kort skall en beseglad fred också göra min verksamhet olverslodig för saderneslandet, och sedan — — hvad har jag sedan att lefva för? — Denna skildring är mörk, fasligt mörk; men har ni icke länge haft den för ögonen? — Utan tvifvel. — Och likväl är ni annorlunda nu. Det måtte ha något annat skäl. — Den tränger sig nu på mig med våldsammare kraft. — Såå. — — Och hvarföre? Det är just sedan ni kom hem från er resa med kungen, som en så stor förändring påkommit. — Kanhända ... möjligt. — Den borde i stället hafva skingrat, muntrat er. — Tala icke om skingring eller muntran för mig! — Ni har med konungen varit på Araslöf? En sargskiltning, som af en rodnad flög öfver Staels kind och ban svarade med ett kort: — Ja. — Hur fann ni det der? — Bittra minnen! Förstår ni icke Hysing allt hvad jag der lidit och måste erinra mig? STA