Rättegångs-och Polissaker. I Tisdags hölls undersökning i poliskammaren rö rande branden sistl. Böndag, då ett staden tillhörigt, vid Lilla Bommen beläget mindre hus, uppfördt till begagnande af oljkokning, nedbrann. Vid förhöret hade målaremästaren Niklas Eriksson, efter kallelse, sig infunnit och berättade, att han, på lördags afton lätit i polisens vaktrum afhemta nyckeln till huset, för att begagna detsamma till kokning af ol ja. Samma afton vid pass kl. I till 11 hade en kittel med ungefär 45 kannor olja blifvit insatt i spiseln. Böndagsmorgon kl. 4 hade Eriksson sjelf under kitteln antändt eld, som underbölis intill kl. I till 9, då fernissan var färdig och bränderna afsläcktes samt uppsattes i spiseln, der af elden blott några, icke helt och hållet slocknade kol, liggande under kitteln förefunnos. Derefter hade Eriksson uppehållit sig 13 timme uti sin nära intill brandstället belägna verkstad, hvarpå han, sedan han ännu en gång besökt kokhuset, då ingen fara för elden der visade sig, gått till en slägting. Efter några timmars förlopp fick han höra brandsignalerne och straxt derpå erfor han att elden utbrutit i kokhuset. hvadan han skyndade dit, men då var det nedbrunnet. På fråga till stadsinspektoren Strömman, på stadens vägnar närvarande, om han fordrade ersättning för den skada, som genom branden uppkommit, enår huset icke varit brandförsäkradt, sade Strömman sig härom icke ha erhållit något uppdrag af sine förmän. Allmänna åklagaren, br v. häradshöfdingen Hansson yrkade deremot, att som tiden tör oljkokning varit olämplig och branden påtagligen uppkommit tillfölje af oförsigtighet dervid, Eriksson måtte kännas skyldig derför ansvara. Härpå genmälte Eriksson, att ban på sin bekostnad ville låta uppbygga kokhuset och att han i öfrigt finge underkasta sig det ansvar lagen honom kunde ålägga. Derefter afsade poliskammaren, att då ostridigt vore, det Eriksson genom oförsigtighet vållat eldens utbrott, öfverlemnades undersökningens vidare fullföljd till vederbörlig domstol. Natten till sistl. lördag har t. s. öfverpoliskonstapeln Lindblad träffat på ett fynd i Nya ÅAhcen, då han der bemarkte tvenne fruntimmer, som foreföllo honom misstänkta, hvadan han språkat dem an. Då den ena af dem icke kunde nöjaktigt redogora för sig, blef hon anhallen och befanns vara Johanna Sophia Carlsdotter, en af de trenne, i denna tidning för icke langesedan omnämnde, men hittills forgzäfves efterspa nade qvinnor, Som en natt i förliden månad beredt sig tillfälle att rymma från korrektionsinrättningen härstädes. Vid med henne i Måndags i polisen anställdt förbör, uppgaf hon, att efter nymniagen, som tillgått salunda, att en af rymtingarne. Maria Svahn, genombrutit muren af en cell hade alla tre flickorna begifynt sis nedåt Kongsbacka, hvarpå Carlssdotter. som der skiljt sig s ån de andra, återvandt bit till staden, men kamraterna tagit vägen åt Warbergstrakten Ötverpoliskonstapeln Lindblad erhöll af t. s. hr polismästaren en dusör för visad uppmarksamhet i ijensten, och är han derjemte berättigad att af Kon. befallningshafvande undsa den i lag stadgade belöning för rymlingars ertappande. Rymlingen Jonanna Sophia Carlsdotter afsändes till sin forra destinationsort — korrektionsinrattningen. — I polisen var i fredags tilitalad ep hamnbuse. ynglingen Lars Bengtsson, för det han dagen förut i rusigt tillstånd fört oljud på en af hamngatorna, dervid han uppfört sig så oregerligt och vildsint, att man med möda förmådde styra honom. Men ej nog hasrmed, ty sedan han inkommit i finkan, der en stor, stark karl förut besann sig, hade den lille Lars flugit på den store och grundligen kringklappat honom, så att den store blifvit blåbankad, isynnerhet på ögonen, innan vakten kunde få dem åtskilda. Inför polisens dombord stod Lars deremot from som ett lam, ihopkrupen, med hängande läpp, företeende den mest tragi-komiska figur man kan föreställa sig. Han fälldes tör det frispektakel han gifvit på gatan att tillsammans böta 5 rdr bko eller afstraffas med 6 dagars häkte vid vatten och bröd, dit han genast affördes, för att undergå späkningskuren.