länge det norska förhållandet fortfore. Likaså grefve Gyllenstolpe, 4. G., som i öfrigt ville fästa grelve Posses uppmärksamhet derpå, att förhållandet med Norge vore traktatmessigt regleradt och kunde icke ensidigt förändras eller upphäfvas genom något tillägg till tulltaxeunderrättelserna. Grefven för sin del önskade gerna att lika införseltull borde stadgas från Norge som från andra orter. I sådant fall, men icke eljest, ansåg grefven en nedsättning rättvis och rimlig. Statsrådet frih. Palmstjerna betraktade frågan ur financiel synpunkt och framhöll huru betydligt våra statsinkomster skulle lida, likasom vär handel och sjöfart, om vi småningom för hela vår betydliga sockerimport skulle blifva skattskyldiga till Norge och derigenom tillika förlora skillnaden i inkomst mellan socker i rå form och i raffinerad, hvilken förlust uppginge till 11—12.000 rdr bko för hvarje million. Tillstyrkte bifall. Sedan derefter grefve Gösta Posse och hr Dalman ytterligare haft ordet hvar emot annan, framställdes proposition på utskottets betänkande, som nästan med enhalligt ja bifölls, hvilket ock, sedan en ledamot, som begärt votering, derifrån afstätt, förklarades vara ridderskapet och adelns beslut. (Forts.)