Socker-tullen. Vi meddela här, enligt lötte, ett fullständigare refe rat öfver förhandlingarne, rörande denna vigtiga fråga, Nuvarande tulltaxa, som af utskottet bibehölls, stadgar för Socker, Maskovadeller Brunt och Gult, ordinärt Terresoch Tetes samt hvitt Pudersocker pr (. 2 sk. 3 rst; krossadt lump, Havanna Terres samt andra till sockerhalten lika slag, pr tö 5 sk.; Topp-, kandioch kak-, pr (. 5 sk. Härom uppstod hos Adeln en ganska animerad och intressant diskussion. Grefve Posse, Göran, yrkade tullens nedsättning till 4 sk. Sockerpriset i Hamburg vore f. n. endast 14 sk. rgs och sockerbruksidkarnes vinst skulle således f. n. kunna räknas till 2 sk. pr fÖ, hvilket sammanlagdt uppginge till väl en million rdr, att fördelas mellan 19 sockerbruksidkare med något öfver 600 arbetare. Detta vore en allt för oskälig vinst och en allt för dryg beskattning på svenska konsumenten, helst sockret numera icke vore en lyxartikel, utan nära nog en nödvändighetsvara. Grefven kände väl. att en strid, som nära nog kunde förliknas vid det 30-åriga kriget, egt rum i denna fråga, särdeles under de sednaste åren, sedan en sockerfabrik blifvit af några svenskar anlagd i Norge, men han fann ingen anledning, hvarföre den svenska konsumenten skulle sitta emellan för denna strid. Om några missforhållanden egde rum i afseende på Norge, så kunde detta rättas genom en särskild bestämmelse i tulltaxeunderrättelsen m. m. Hr Dalman, W. F., började med den förklaring, att ban i alla hänseenden gillade principen af frihet i handel och näringar, och låga tullsatser i konsumentens intresse, men att i denna fråga förekom ett apart förhållande, hvilket talaren ville taga sig friheten framhälla; han trodde således frågan icke vara så lätt afsardad som den föregående talaren synes förmodat. Han vore icke i tillfalle att kontrollera dennes uppgift om sockerbruksidkarnes vinst af millioner, men han befarade att gresven råkat nt för nå-on känd agitator för det norska intresset, som lomaat gretven alltför missledande uppgifter. I afseende på sockersabrikanternas vinst borde man äfven besinna att de icke blott vore sabrikanter utan afven skeppsredare, importörer och högst betydliga kapitalister, och att det vore i de sednare egenskaperna, som de sannolikt räknade den största behållningen; tal. förmodade, att mångfaldigt mer ån 600 personer hade nytta af den handels och fraktrörelse, som sålunda här vore oshiljaktig från sockersabrikationen. Afven enligt grefve Posses eget antagande s 14 sk. ras för sockret i Hamburg, plefve en tull af 6 sk. tillräcklig för att här nedsatta priset för konsumenten; ty när dertill lades de adduitionela afgifterna till handelsoch sjöfartsfonden, tolagsstampel, frakt, assurans, kommission c. hvilket, lågt taget, väl icke kunde räknas lägre än till omhring 2 a 3 skillingar riksgålds, så skulle ändå hamburgersockret uppgå till 22 a 23 sk. och således mer än det härvarande sockerpriset, hvilket till och med under sistförflutna vinter varit nere till 19! sk , och om tal. icke misstoge sig, f. n. gälde endast 21 sk. Foljaktligen skulle under nuvarande förhållanden, äfven med nedsåttnivg till 4 sk. bko tull, nazot socker icke kunna med fördel importeras från Hamburg. Fragan gallde således har egentligen Norge, der det exeepUonela sörnallandet egde rum, alt, enligt 1823 ars kungl. törordning angående handelssornallandena mellan Sverige och Norge, endast half tull betaldes. Detta skulle således endast blifva 2 sk. bko och en böust obetydlig frakt, intet benof af asdurans, m. sl. lättnader. DeSSutom hade Fredribshall-bolaget i Norge, från den l. Ste nästl. Juli till samma dag 18517 en tullrestitution för rossinad, efter endast 65 af kornet, hvilket kunde