Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1854, sida 1

GEORG BOCISLALS STÄEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 153.) — Kära herr öfverste, nu är det en gång för alla så med, våra menskliga stadgar och former, att de aldrig kunna frambringa ett fullkomligt godt; och det just emedan vi, som borde lämpa oss efter dem, äro så ofullkomliga. bå de på ena sidan förebygga ett ondt, äro vi sardige att på den andra öppna vågen till ett nytt. Och hvad tror ni vi böra tillskrifva orsaken till det elände som öfvergår saderneslandet, om icke just begaret till den makt man inskränkt. — Huru, min kära pastor? — Ni skulle då icke kommit till den öfvertygelsen ännu? — Ni har hört mina tankar. Det är tvertom bristen på en anda, som kan lifva och sammanhålla allt, som är skulden dertill. — Ni skulle då icke hafva er bekant hvad man temligen allmänt tillskrifver assigterna med det spel som drisves? i — Nej, jag tillstår. Ni vet att mitt lynne hvarken är att intranga i andras planer eller tyda deras handlingar. ö — Ni är för hederlig dertill, min öfverste; och det är ej heller en sådan man som ni är, som man väljer, hvarken till: förtrogen eller handtlangare för vinnandet af sådane ändamål här sökes. Det är snarare underligt att man låtit er komma så nära skådeplatsen för den ena afdelningen af det stora sorgspelet. Men kanhända har man trolt sig derigenom kunna gilva sig ett sken af rattsardighet och att er egen ära och heder skall lågga er blindhetens sjall öfver ögonen. — Det är val mycket sagdt. — Och jag vill säga mera! IIvarsor skulle man i detta, ögonblick afslå den tappre öfverstlöjtnant Lilljes begäran om undsättning till det, snart sagdt, nedskjutna Elfsborgs försvar, om icke för att också här låta det gå till den yttersta gränsen. af olycka, på det man må öfvertyga nationen om odugligheten af drottningens regemente och öfverlemna det åt Hessarn, som ingenting mer älskar och esterstrasvar hos sin gemål än — kronan på hennes hufvud?