Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1854, sida 1

GEORG BOGISLALS STAEL v. HOLSTEIN. I Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 150.) Staels vackra, manliga utseende och väsende, hans bekanta tapperhet och de många äfventyr han genomgått och med hvilkas förtäljande han under sitt uppebåll hos konungen brukade roa honom — tilldrog honom så Carls personliga välvilja, att han genast utnämnde honom till major vid Skaraborgs regemente, för hvilket han sedermera vid sin hemkomst till fåderneslandet satte honom till chef. Det är som sådan vi nu återfinna honom. Det första bruk Stael, i denna sin nya värdighet, gjorde af sina insteg i konungens gunst, var att bönfalla det Hysing måtte blifva ihågkommen vid nästa utvexling, som skulle kunna komma å bane, emedan hans (Staels) regemente snart skulle förlora sin pastor, som fått en annan befattning, och han icke kände någon, åt hvars religiösa nit han hellre ville anförtro sina soldaters andliga behof än åt denne bepröfvade väns. Konungen hade sjelf en allt för djup och allvarlig gudsfruktan för att ej förstå dess inflytande äfven på krigarns lif, och hur just dennes råa kraft behölver tamjas af läran om en annan, en högre makt, som leder hans vapens lycka, och bevistade sjell alltför ofta gudstjensten i soldaternas läger, för att icke sätta värde å den lärare, som kraftigt och klart predikade Guds ord, allom till salighet som tro; kung Carl var derlör icke svår att beveka till samtycke, och kung Carls löfte var detsamma som hans handling. Det var fem år sedan Stael lemnat sin fångenskap, och under denna tid hade ej någon underrättelse tillfört honom ett ord om hvad som händt hans hustru. Fångarnes kort efter hans flykt inträffade förskingring och det svenska saltkommissariatets i Moskau upplösning, hade afbrutit alla regelmässiga förbindelser mellan fångarne och deras fädernesland, och lemnat åt lyckan eller slumpen; att asgöra om någonsin ett bref framkom till dess bestämmelse eller icke. I dessa omständigheter sökte Stael en lugnande tröst mot sin alltid gackade väntan på Svar på något af de många brel