Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1854, sida 1

CEORG BOCISLALS STAEL v. HOLSTEIN. Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 149.) Dessa olycklige blefvo genast vid deras ankomst, såsom läsaren lätt kan föreställa sig, ett föremål för sina få, ännu qvarvarande landsmäns deltagande. Bland dessa befann sig Hysing. Och dragen af sitt menniskoälskande hjerta och sitt kalls pligter, försummade han icke ett ögonblick att inställa sig till de fångnes hjelp och tröst. Hans egenskap af prest förskaffade honom utan svårighet tillträde i deras fängelse, der han bland deras antal upptäckte Du Rietz, samt en annan svensk, som, ehuru för honom okänd, ådrog sig hans uppmärksamhet och medlidande för den ytterliga grad af förtviflan, som stod tecknad på hans ansigte. i Sedan Hysing en stund uppehållit sig med Du Rietz vände han sig till den olycklige och fick, efter några deltagande yttranden, veta att han var kapten Linston, och att orsaken till den förtvislan, som nedtryckte honom, var icke så mycket fruktan för en död, den han måste dela med sina kamrater, som icke mer för hans maka, hvilken tilltvingat sig att få medfölja, i hopp att kunna beveka czaren till nåd för honom, och vid sangelseporten blifvit skild från honom och lemnad åt ett ovisst öde, midt i den stora staden, der hon ingen kände och ej visste hvar hon skulle finna hvarken herberge eller en god menniskas beskydd. Vid denna underrättelse stannade Hysing icke länge qvar, utan bjöd Linston farväl, tröstande honom dermed att han gick att skaffa sig underrätteise om den arma hustrun, och försöka uträtta hvad han kunde till hennes hjelp. Lyckan gynnade också hans barmhertiga företag, så att han ej behöfda söka länge innan han träffade fru Linston, emedan hon stannat i närheten af det ställe der hon sett sin man inneslutas, finnande en tröst uti att åtminstone betrakta de murar, som omslöto allt hvad hon egde kärt i lifvet. Hysing förde henne till Ingeborg och anförtrodde henne till dennas omsorger; viss att hon der skulle finna det deltagande och den ömsinta behandling, som är det lidande hjertats enda