Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1854, sida 1

— —— — lonierna. och han bar, med medfödd kraft banat s våg till högsta rangen bland Englands statsmoch talare. Hans stora erfarenhet är ej försvagad ålderdomen eller af hans föregående lefnads passi ner. Da vi skola tala om den man från hvars mu tadlet är strängast, och hvars råd hafva största aukt rileten, så är det lord Lyndhurst, som nu intager dei na plats i brittiska senaten, och aldrig begagnade he sin talang med större verkan, än då han i går aftc vände sitt tadel emot Rysslands hof och gaf sina rå om krigets politiska förande. Lord Lyndhursts tal. Han ledde Husets uppmärl samhet på de tyske stormakternes memorial till sir gesandter i Frankfurt. Åunskönt denna handling icl hörer till parlamentsbordet, så tillhör den dock oflen ligheten, då den stått att läsa i fasta landets officiel och icke officiella tidningar, och ej kan annat än fran kalla lifliga debatter på båda sidor om kanalen, j tillochmed väcka stora betänkligheter. Talaren upf läste början deraf Deri sann han uttalad såsom grund sats, att kriget, huru det än kommer att gå, unde inga omständigheter må förändra Rysslands gränse lika Jitet som Turkiets: således med andra ord, a slalus ante bellum för framtiden skall upprätthålla Man kunde måhända säga, att detta väl var principe i det protokoll, som uppsattes före den engelsk-fransk krigsförklaringen. Men det är ju nogsamt bekant, ai de fyra stormakternes representanter, innan kriget bör jade, åter samlades 1 Wien och förklarade grundsat serna i det äldre protokollet gållande för framtider (Hör! hör!). Att Österrike och Preussen handlar i 6 verensstämmelse härmed är utom allt tvifvel, och d de tyska stormakterne hafva gemensam grundorsa med de vestliga, så måste man antaga, att, så fram Ryssland i detta ögonblick beqvämer sig till att ut rymma Turkiet och höstialigt erkänner dess integrite och oafnängighet, så skola vestmakterna åtnöja si dermed och sticka svärdet i skidan, (Hör! hör!). N förekom det talaren att tillochmed Österrike, som me rätta lägger så stor vgi på fri seglats på Donau, gö sig skyldigt till den största inkonseqvens, då det er känner principen i nämnde memorial, nemligen Ryss lands integritet. Foljderna af den olycksaliga trakta ten i Adrianopel bevisa, att det, då ingen förändrin göres i Rysslands territoriala ställning, är omojligt at erhålla den ringaste säkerhet för fri skeppsfart på Do nau. (Hör! hör!). Man skulle kunna saga att allt så dant läter ordna sig genom en traktat. Men talarer har intet fört: oende till en sådan traktat med Ryssland I femton års tid har en traktat med d ta syfte fun nits till emel an Österrike och Rysslan:; men unde det att Ryssland mycket noggraut uppbar sina tullaf gister, lät det icke blott floden up mud nas utan lä formligen arbeta på Sulina mynningeus tills oppning. — Då det nu är klart bevisadt, att Donaumynningen må ste ryckas ur Rysslands händer, säv da donaufsrten: frihet icke skall vara endast ett tomi prat, så stride dessutom Cirkassiens ställning emot äterupprättandet a status ante. De vestra makterna halva uppmuntra Tscherkesserfolket till strid och försett det med vapen — skulle det ej vara den största orattvisa, ja, skul le det ofvernufvud vara möjligt att på nåd och onäc öfverlemna detta folk åt Ryssland? (Bifall). Genom återupprattandet af status quo ante skall Ry-slaud sättas i stånd att obehindradt fortsätta sin erofringsoch utsuguings-politik emot Turkiet. Men huru krokiga denna politiks vägar aro. och med hvilken iroloshet Eagland, Frankrike och Österrike än begagnas än kringgås af den, — nuru den alit:d dragit fördel än af den ena och än af den andra maktens fel och svagheter, — detta sökte talaren att upplysa genom utdrag ur Nesselrodes, Pvzzo di Borgos och Liewens hemliga korrespondenser. Derester upprepade tal:a sin fråga, hvartill kan en papperstraktat tjena ? Han för sin del ansåg en traktat med Ryssland icke vara värd så mycket som papperet, hvarpå den är skrifven (Bifall), och om någon tänker annorlunda, så måste tal, beundra denna starka tro (Munterhet). Grefve Nesselrode har sjelf rådt Sir Seymour att icke tro hvad han hörde, utan endast hvad han såg med egna ögons. (Munterhet). Samme grefve Nesselrode har systematiskt fört den engelske gesandten bakom ljuset. ,Ar detta ett system, — äro dessa sådana personligheter, på hvilkas löften man kan lita? Talaren påminte om den vältalighet, hvarmed en ädel lord hade utvecklat nödvändigheten af att hafva tillit till en person, med hvilken man underhandlar. Det var ett mycket talangullt tal, men utan särdeles öfvertygande kraft. satsen kan gälla i det enskilta lifvet; sitt personliga inc hh OO — handan X: 4 0