Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1854, sida 2

skiljts från Pehr och Lundmark på Skolgatan mellan kl. 9—10, sedan de lemnat brodren Anders hus, hade Nils begifvit sig till sin bostad hos handl. Rydgren uti s. k. Femkanten, der han gått till sängs, men frampå natten blifvit väckt med underrättelse om att brodrens hus stode i full låga, då han genast sprungit till brandstället, der han biträdt vid bergningen af husgerådssaker. Senare på natten hade han gått upp till skansen Kronan, der ban råkat Pehr och Lundmark, hvilken sistn. Nils frågat hvem som kunde vara far till branden, dertill Lundmark svarat att han icke visste det, men att hela sk—n (Haga) nu ginge f—n i våld. Någonting vidare hade Nils sig icke bekant om elden. Pehr Ohman hade deremot icke obetydligt justerat sin vid oftanämnde förhör afgifna berättelse, ty i stället för att, som han då sade, ha tillsammans med L:k, sedan de skiljts från Nils på Skolgatan, begifvit sig till Redbergslid, påstod han nu, att L:k gått dit ensam, hvaremot Pebr, som af intagen spirituosa varit något ankommen, lagt sig vid Sprängkullen, der han insomnat. En annan orsak till hans qvarstannande der, uppgaf han äfven vara den, att han fruktat för att stöta på polisen, då han säkerligen blifvit anhållen. Denna tanke föranledde honom också att vid förhöret i polisen uppgifva annorlundare än det tillgått, för att slippa böta för fylleri. På Sprängkullen hade han imellertid sofvit godt, tills dess skramlet af sprutorne väckt honom, då han gått upp, uudrande hvad som kunde vara å färde. Brodren Anders hus syntes nu nära på nedbrunnet. På Hussargatan träffade Pehr L:k, hvarpå dessa såta vänner begåfvo sig till Kronan, der Nils råkades. Pehr visste således lika litet som Anders och Nils huru brauden tillkommit. Carl Gustaf Lundmark var ännu oförskämdare och dummare ån de öfrige anklagade, enär han, som förut uppgifvit sig ba besökt Redbergslid jemte Pehr, sedan de skiljts från Nils kl. 9—10, hvilken spatsertur från Haga till förstnämnde ställe och åter, utan uppehåll under vägen, skulle medtagit trenne timmar, smorde nu ihop en ännu större lögn, som lydde så här: I Haga hade han och Pehr skiljts från Nils, som gått hem till sitt, hvaremot Pehr begifvit sig till Sprängkullen, för att der lägga sig. Lundmark hade tänkt att besöka en person vid Redbergslid, hvarför han också styrt sin kosa deråt genom allten; men ankommen till Stampgatan, aflossades larmkanonerne i staden, då han öfver samma gata tog vägen dität, träffande sprutorna på torget, hvilka han åtföljde till Haga. — Ännu bättre, således behöfdes 3 timmar för att komma från Haga genom allen till Stampgatan. — Senare hade han vid Kronan sammanträffat med bröderne Nils och Pehr Öhman. Lundmark kände derför icke hvem som varit fyrmästare vid fyrverkeriet i svågerns hus, ehuru Lundmark lär mycket likna samme fyrmästare. Kostliga historier! felas blott att kunna hitta på någon, som vill sätta tro till dem. Vid de med nämnde anklagade straxt efter gripandet uti polisen hållna enskilta förhör, då synbar ånger visade sig hos bröderne Öhman, afgåfvo dessa helt andra berättelser om deras och Lundmarks tillgöranden före och under branden, af hvilka berättelser tydligen framgår, att samtlige tillnopa äro skyldige tull det brott, hvarför de blifvit anklagade. I sammanhang härmed erhöllos derjemte sådane upplysningar, att man fått fullt ljus uti det mörka dåd, som alltsedan sistl. höst rufvat på planen att tillställa mord branden, i afsigt att åtkomma penningar, utan att de i komplotten invigde deltagarne fästat något afseende derå, att tusendes väl härigenom sattes på spel. Fängelsetiden har således, som man finner, kommit bröderne Öhman — Lundmark har alltid hårdnackadt förnekat bruttet — att frångå sina vid nämnde förhör af samvetsförebråelser och deraf härledande uppriktighet förstafvade bekannelser, hvilka äro så sammanstämmande att de till alla delar bära sanningens pragel. Huru föga detta lärer båta dem äfvensom Lundmark, derpå framstå sockerbagarne, bröderne Pettersson, anklagade för samma ohyggliga brott, såsom ett varnande exempel, enär äfven de ibardigt förnekat sin brottslighet, men detta oaktadt, slutligen ännu räcktes af lagens hamnande arm, som bragte dem inom elisstidssängelsets murar. Rorande bröderne Öhmans och Lundmarks lefnadsförhallanden får nämnas, att alla tre bröderne äro gista och ha flera barn, men Lundmark är ogift. Handl. Eriksson hade ingenting annat att säga, än hvad han redan omtalat i polisen vid förhöret d. 29 Maj. Öfrige inkallade här förut omnämnde personer, som hördes på ed, afgåsvo derefter sina berattelser, hvilka voro alldeles lika med dem, som förekommit vid sagde förhör i pulisen, derom ett sammandrag i tidningen för d. 30 Maj äfvenledes förefinnes. Efter hvad sålunda förekommit, uppsköts ransakningen till d. 12 Juh, dertill prestbevis om de anklagade skulle infordras. Tvenne fångade Blomsteramutörer. Natten till sistl. Tisdag hade allgevaktaren Sahlberg fått höra ett ovanligt buller i Trädgårdsföreningen, liksom någon försökt att sönderbryta staketet deromkring. Han hade derför begifvit sig ditat, och fick då se tvenne karlar, sparkande inifrån af alla kratter mot de från inrättningen till allen ledande portar, för att få dem öppna. Sahlberg förstod genast hvad som var å färda hvarför han anf ocjianal ät nattvältarna vid f dd