Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1854, sida 2

Lanäsorten. I Örebro nya Tiduing läses: En ansökning af sällsynt beskaffenhet har i dessa dagar inkommit till kon:s bes:hde härstädes: bergsmannen Jan Magnus Nilsson i Brickegården, Carlssoga socken, har hos kon.s bef:hde begart frikallelse från skyldighet att å Brickegärdens gästgifvaregård hålla bränvin och spirituosa, emedan han icke vill hafva i sitt hus eller sprida hvad han måste anse såsom ett gift, samt ansett tillräckligt att tillhandahålla mat, öl, porter, kasle, svagdricka Kc. Han har äfven begart sockennamndens förord för bisall till samma sin ansökning, och bifogat ett protokolls utdrag, deruti Nämnden tacksamt erkänner hans goda vifja, samt framstaller det önskvärda af bifall, till det afseende kon.s bef:hde kan derå fästa. — Samma tidning meddelar följande utdrag af ett bref från Lerbäck: Lördagen den 17 Juni, kl. 3 på e. m., tilldrog sig här i Lerbäck hos brukspatron C. J. Wigart på Sandbacken, i egarens frånvaro, en händelse, som, ehuru bland ortens befolkning just icke så sällan visat sig en viss benägenhet att lägga sig till andras egendom, likväl öfvergår allt hvad i den vägen hiuills blifvit praktise radt.: Skomakaredrangen Carl Johan Persson, på tjugonde året, i tjenst hos skomakaren Ad Gärvert i torpet Hammaren på södra Svalders ägor, beläget en sextonded. mil ifrån Sandbacken, infann sig vid förutnämnde tid på bruket och nedsatte sig på kontorstrappan för att invänta bokhållaren C. A. Lundborgs återkomst från spanmåls magasinet. Då denne syntes, bad Persson att få slippa in i boden för att handla. Lundborg öppnade genast och, dit inkommen, anmodades han af Persson att uppväga åtskilliga saker, såsom kaffe, socker, färg, läder och tobak, och då detta skett och varorna framlades för att betalas, mattade Persson med en skarp knif ett valdsamt hugg emot Lundborgs hals, hvilket ofelbart hade blifvit dödande, om icke dess häfstighet händelsevis hade något hejdats af en mellanvarande mindre vagbalans. Nu deremot tillfogades Lundborg lyckligtvis endast en cirka 2 tums lång. föga djup eller farlig skåra under bakan, hvarpå Persson genast tog till slykten, dertill troligen förmådd af röster som hördes närma sig. De uppvägda varorna qvarlemnades. Oaktadt genast anställda efterspaningar, anträslades den unge bofven ej förr än följande dagen, då ortens mitiske länsman lyckades gripa honom. Vid der efter anställdt förhör, erkände Persson, under grät och synbar änger, att han haft för afsigt att mörda bokhållaren, tillgripa de i bodlådan befintliga penningar och rymma från orten. Allt itrån kl. 10 s. m. ända till valdsgerningens utförande hade Persson legat i den utanför kontorsbyggnaden befintliga skogsdungen och rufvat på brottet, pröfvande derunder sitt mordvapen på närmaste buskar. Den 21 hölls ransakning i målet vid Kumla håradsrätt och vidhöll Persson dervid sin bekännelse, hvarpå han domdes till böter och lästning. Om den unge brottslngen bade man alldrig förut hört något ondt, ej eller var han af behofvet lockad till brottet, utan har han tvertom nägra hundra riksdalers sormogennet. — Om telegraf anläggningen mellan Örebro och Stockholm meddelar Nerikes Allahanvda för i Onsdags: Telegraferingen narifran på Stockholm och Upsala, som alltsedan inrättningens början lyckats förträffligt, oaktadt luften flera gånger varit starkt elektriserad, ville i går åtta dagar sedan icke gå. Rapporter afsändes från båda sidor, men framkommo icke till någondera. Vid anställd undersökning om orsaken härtill upptäcktes, att tråden, som lärer varit för mycket spänd, Sprungit af på ett ställe i Fellingsbro. De finnas dock, som tro, att okynne haft sin band med i spelet, hvarföre ock hr prosten TegnEr midsommardagen skall hafva för slika ulltag allvarligen varnat sina sockenborr och vänligen uppmanat dem att heldre skydda än skada en inrättning, som lofvar att medföra oberäknelig nytta. Sedan tråden samma dag blifvit hopfogad, korresponderades dagen derpå åter lika lätt och ledigt, som förut. Å den år GÖtheborsssidan här i trakten på sina stolpar upplagda tråden har bestamdt okynnet varit framme och visat sitt lattsinne eller skadebegär. På vägen till Aby, vester om och helt nära staden, ofser hvilken väg tråden varit slak hängande, likväl så högt upp, att både åkande och gående varit i tillfälle att obehindradt passe.a under densamma, har den flera dagar blifvit mer och mer nerdragen, tilldess den legat på vägen och man icke kunnat undvika att köra deröfver. Slutligen har den äfven befunnits atbruten. Vi känna icke om något särskildt straff eller vite ännu blifvit bestämdt för dylik åverkan, men förmoda dock att så är, hvilket äfven är nödigt, på det den vackra och nyttiga inrättningen sa mycket som möjligt må kunna fredas för kitsliga och råa personers kladighet och förstörelselusta. — ect.x55 — ——