Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1854, sida 1

GEORG BOGISLALS STÅEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 148.) — Ha, min fru, vill ni med detta kalla, stolta svar säga mig att ni vågar trotsa på er makt öfver mig? Kanske tror ni att jag icke skulle hafva hjerta låta sorgen bleka rosorna på edra kinder, och tårarne fördunkla edra ögons glans? Men lita icke derpå! Sätt mig icke på ett prof, det jag säger förut, att jag icke skall genomgå! Den ena elden tänder den andra, kärleken förtviflan, förtvislan hamden. Ni misskänner min känsla, endast emedan ni icke förstår dess djup. Och ni har likväl redan erfarit hur den äkta mannens kärlek sjunker ner till prosaismens och mäkleriets lumpenhet, då deremot älskarns alltid brinner med dyrkans helgade flamma. — Hvad vågar ni säga mig, min general? Hvad berätti gar er, att inför mina öron uttala dessa vanhelgande jemförelser? — Och de skulle verkligen icke sjelfva hafva tvingat sig på er? Ni har endast varit gift i trenne månader, min fru, och ser er man beröfva er edra dyrbarheter, ni ser edra smycken ryckas från er panna, er hals, edra armar, och hvarför? — på det han må kunna öfverlemna sig åt den uslaste af alla passioner! Ni sitter efter trenne månaders giftermål ofta en sam i det toma hemmet, under det er man svärmar i otyglade bröders gillen och söker andra retelser än dem kärleken borde tillfredsställa; och ni skulle icke hafva tänkt, eller frågat er sjelf: — Skulle ej en bättre lott bort vara mig ämnad, skulle icke mitt hjerta förtjena en varmare kärlek? — Om dessa ord äro uppfunna i tanke att inskjuta ett frö till misstroende emot min make, så äro de fruktlöst använda, och, jag nödgas tillstå det — falla med förakt tillbaka på deras upphossman. — Ni vill förneka deras sanning? Ni tror mig kanhända tala hvad jag icke kan bevisa? — Jag gör det förra utan att vilja sätta er på det svåra profvet af det senare. — Än om jag, å min sida, anmodade er derom, för att öf