Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1854, sida 1

tappa sig! — Allt låg nu så klart för hennes begrepp och hon såg alt ingen annan än Stael sjelf kunnat vara den, som lemnat generalen asken med nipperna. Nu inträdde ordningen för generalen att blifva den förvånade. Han såg sig beröfvad föremålet för sin hämd samt hela ändamålet med sin plan förfelad, och, hvad som mest uppretade honom, att han sjelf släppt den fågel ur buren, för hvars fångst han gjort sig så mycket besvär. Hade han efter Ingeborgs gladjeyttringar ännu kunnat hysa något tvifvel om det snöpliga sätt hvarpå han låtit bedraga sig, skulle de hafva försvunnit vid det fruktlösa resultatet han erfor af de efterspaningar han lät anställa efter den föregifna köpmannen. Då Tschammer på detta sätt såg hela syftemålet af sin hämdplan förfeladt, lät han anmäla sig hos gamle furst Gagarin. Lyckligtvis leddes denne mäktige man alltsörmycket af sitt menniskoälskande sinnelag och sin djupa menniskokännedom, för alt ställa sig den föreskrifna brådskan med fångarnas nedskjutning till efterrättelse. Han visste ganska väl, att czar Petter var lika mån om sitt anseende som ädelmodig och rättvis, samt het och uppbrusande till sitt lynne. Derför insåg han ock att de stränga orderna måtte vara en frukt af någon häftig vredesparoxysm, tillika att czarens värdighet och anseende i fremmande regenters ögon, och synnerligast i dens, hvars undersåter det gällde, fordrade några, åtminstone skenbara, motiver till den oerhörda domen, hvarför han redan beslutat att på egen risk oppskjuta dess verkställande intill dess han hunnit inhämta ytterligare besallningar, då general Tschammer infann sig för att anmoda honom i samma ändamål. Furst Gagarin hade också beräknat saken fullkomligt riktigt, såsom dess utgång visade; ty efter få dagar ankommo nya order, att om de förra ännu icke vore verkställda, borde fångarne skonas till lifvet, men i stället afsändas från Moskau och utplanteras i gouvernementerna in uti landet ). För att emellertid statuera ett varnande exempel, till förekommande af alla vidare försök till oroligheter bland svenskarne, lat czaren dömma de i Ruhlska rymningsförsöket mest blottställda och i Kasan ännu bevakade fångarne, att sändas till Mo kau, att der arkebuseras, och mot denna dom var, ty värr, ingen protest. (Forts.)